Jag, en galen turfare!?

Torsdag kväll och jag sitter vid datorn och "kurar skymning" med ett glas rött, bäst att passa på den enda lediga kvällen den här veckan. :)

Annars kan jag berätta att det både varit äventyr och vardag sen sist. Tre mer eller mindre lugna nätter med patrullen är gjorda, målningen av verandan går framåt och i varje fall just nu känns det som vi kommer att bli nöjda med resultatet. Sommardäcken är påsatta, inte av mej dock, men jag var ju ändå tvungen att köra dit bilen och lasta i och ur däcken och det räknas väl också. ;)

Och på uteplatsen står min gamla tvättmaskin som ska få följa med bostadsrättsföreningens städdagscontainer till soptippen i helgen. Angående tvättmaskinen har jag haft en väldig tur igen....peppar, peppar..... Elektrikern som var här och fixade lampkontakten i badrummet kopplade ur den, och för att få den till containern hade jag bokat pappa till hjälp. Nu hade jag, eller kanske vi, sån tur att när jag kom till brandstationen igår kväll stod en alldeles perfekt pirra mitt i min väg. Efter lite samtal med ansvariga fick jag låna den och nu står både pirra och gamla tvättmaskinen på uteplatsen och väntar på containern som anländer imorgon. Och pappa? Han fick ledigt, han! :) Och det var vardagen det!

Och nu till äventyret. Igår vaknade jag vid två efter nattjobbbet och solen strålade från en klarblå himmel. Jag har länge tänkt ta bilen till ett litet samhälle ett par-tre mil från stan för ett ta en turfzon som ska ligga vid en kyrkoruin. Igår var det liksom dags och iväg bar det!

När jag tagit zonen och gått runt lite på den otroligt vackra platsen var klockan bara fyra och iväg bar det igen. Den här gången var målet Stavsjö, som är en helt vanlig rastplats med mack och grejer. Óch varför det, jo för där fanns en zon som hittills aldrig blivit tagen av mej.....förstås. Och när det var gjort var klockan bara kvart i fem och iväg bar det igen mot en ny zon......så klart. Den här zonen hette sörmlandstopp och låg enligt kartan en bra bit ut i skogen. Från Stavsjö blev det först 9 kilometer på dammig grusväg, min stackars nytvättade bil var efter en stund inte särskilt nytvättad längre. När jag närmade mej zonen insåg jag att mitt ute i skogen vid ett litet samhälle som heter Skogsby fanns både en liten parkering och en etapp av sörmlandsleden som förmodligen skulle leda mej rakt till zonen.

Och iväg bar det igen, fast nu till fots i knappt en kilometer....uppåt och uppåt bar det enda till jag nådde zonen där ett högt utsiktstorn fanns placerat. Zonen gick att ta på marken, men varför inte klättra upp.....

.....några trappsteg och fyra "våningar". Sen stod jag verkligen på Sörmlandstopp som bjöd på en makalöst fin utsikt samtidigt som det svajade betänkligt. Ja, jag ljuger inte! Bara jag rörde mej gungade tornet, så till den milda grad att jag bara hann ta en bild på utsikten innan jag retirerade ner till urberget och fast mark igen.

Efter några djupa andetag blev det först en promenad tillbaka till bilen och sen blev det gasen i botten tillbaka till stan. Och jag som "bara" skulle till Björkvik hann knappt hem för att göra matlåda innan det var dags att åka till jobbet igen. :)

Nu ska jag kolla runt lite bland er andra.....kram och kärlek!