Hej bloggen!

Det var verkligen inte igår jag var inne här. Hoppas ni mår bra allihop, själv mår jag fint. Jag har bara inte haft tid att blogga och lusten att skriva flög sin kos redan på försommaren. Nu känner jag en nyvaknad lust och tänkte i varje fall få till ett inlägg. Svårt att veta var jag ska börja bara, men eftersom norrlandsresan efterfrågats får det bli där efter lite allmänt ordande om både ditt och datt. :)

Sen sist har jag tillbringat mycket tid med allra bästa G och hans familj. Jag har också umgåtts mycket med min egen familj, älskade ungen Ella växer så det knakar. Hon har blivit 8 månader och en helt underbar liten tjej, som bländar mormor med ett stort leende så fort jag kliver innanför dörren där. :)

Sen har jag jobbat förstås, men det har jag ingen lust att orda om här, så här mitt i långledigheten när jag försöker glömma jobbet. Kan bara säga att det varit kaotiskt efter semestern med ont om folk och massor av jobb......men, men......nu är jag som sagt långledig.

Jo, och sen har jag ju cyklat en hel del också.....förstås.......i både Västergötland, delar av Dalarna och så Norrland förstås. Det var i slutet på augusti som cykeln lastades på pappas bil och så for mamma, pappa och jag norrut. Första stoppet blev i vackra Hudiksvall där jag också cyklade lite.

På vägen upp mot Örnsköldsvik stannade vi till vid Skuleberget där det fanns en turfzon på toppen. Pappa och jag samlade mod och tog linbanan upp. Vakten på toppen trodde nog vi var tokiga när vi försökte förklara att vi skulle ta en zon, men det var det värt för utsikten var fantastisk.

Sen bar det som sagt vidare mot Örnsköldsvik där jag fick tid att cykla några timmar. Det var verkligen backe upp och backe ner, men det var det också värt. :)

Resan fortsatte norrut via en hel del vackra platser mot målet som var Luleå där vi hade tre nätter bokade på ett vandrarhem i Gammelstaden. Därifrån utgick vi och en av dagarna bilade vi ännu längre norrut. Haparanda fick sej ett besök, på båda sidor om gränsen, sen fortsatte vi upp längs Torneälv där jag minns den otroliga Kukkolaforsen allra bäst. Där blev vi kvar en bra stund för att betrakta fiskarna som håvade sik ur forsen. Mannen som står till höger på bilden var tysk och hade cyklat upp genom Sverige och var nu på väg tillbaka igen. Tyvärr pratade han bara tyska, men trots att jag inte begrep ett ord av vad han sa blev jag väldigt fascinerad av hans äventyr på cykel.

I Luleå fick jag också gott om tid att cykla. Tyvärr var det den enda riktigt regniga dagen på hela semestern. Efter tre mil och ett femtiotal zoner var jag genomblöt och då menar jag verkligen det. Efter ytterligare 25 zoner och två mil var jag inte bara genomblöt utan också genomfrusen. Mamma och pappa bara skakade på huvudet när jag återkom till vandrarhemmet och kunde nog konstatera att deras dotter inte bara är halvgalen utan helt fullständigt från vettet galen......men det var det också värt. Ja, det var lite från norrlandsäventyret som varade i tolv dagar. :)

Nej, nu ska det packas för en tur till Eskilstuna. Kram och kärlek!