måndag 31 oktober 2016
Hej bloggen!
Det var verkligen inte igår jag var inne här. Hoppas ni mår bra allihop, själv mår jag fint. Jag har bara inte haft tid att blogga och lusten att skriva flög sin kos redan på försommaren. Nu känner jag en nyvaknad lust och tänkte i varje fall få till ett inlägg. Svårt att veta var jag ska börja bara, men eftersom norrlandsresan efterfrågats får det bli där efter lite allmänt ordande om både ditt och datt. :)
Sen sist har jag tillbringat mycket tid med allra bästa G och hans familj. Jag har också umgåtts mycket med min egen familj, älskade ungen Ella växer så det knakar. Hon har blivit 8 månader och en helt underbar liten tjej, som bländar mormor med ett stort leende så fort jag kliver innanför dörren där. :)
Sen har jag jobbat förstås, men det har jag ingen lust att orda om här, så här mitt i långledigheten när jag försöker glömma jobbet. Kan bara säga att det varit kaotiskt efter semestern med ont om folk och massor av jobb......men, men......nu är jag som sagt långledig.
Jo, och sen har jag ju cyklat en hel del också.....förstås.......i både Västergötland, delar av Dalarna och så Norrland förstås. Det var i slutet på augusti som cykeln lastades på pappas bil och så for mamma, pappa och jag norrut. Första stoppet blev i vackra Hudiksvall där jag också cyklade lite.
På vägen upp mot Örnsköldsvik stannade vi till vid Skuleberget där det fanns en turfzon på toppen. Pappa och jag samlade mod och tog linbanan upp. Vakten på toppen trodde nog vi var tokiga när vi försökte förklara att vi skulle ta en zon, men det var det värt för utsikten var fantastisk.
Sen bar det som sagt vidare mot Örnsköldsvik där jag fick tid att cykla några timmar. Det var verkligen backe upp och backe ner, men det var det också värt. :)
Resan fortsatte norrut via en hel del vackra platser mot målet som var Luleå där vi hade tre nätter bokade på ett vandrarhem i Gammelstaden. Därifrån utgick vi och en av dagarna bilade vi ännu längre norrut. Haparanda fick sej ett besök, på båda sidor om gränsen, sen fortsatte vi upp längs Torneälv där jag minns den otroliga Kukkolaforsen allra bäst. Där blev vi kvar en bra stund för att betrakta fiskarna som håvade sik ur forsen. Mannen som står till höger på bilden var tysk och hade cyklat upp genom Sverige och var nu på väg tillbaka igen. Tyvärr pratade han bara tyska, men trots att jag inte begrep ett ord av vad han sa blev jag väldigt fascinerad av hans äventyr på cykel.
I Luleå fick jag också gott om tid att cykla. Tyvärr var det den enda riktigt regniga dagen på hela semestern. Efter tre mil och ett femtiotal zoner var jag genomblöt och då menar jag verkligen det. Efter ytterligare 25 zoner och två mil var jag inte bara genomblöt utan också genomfrusen. Mamma och pappa bara skakade på huvudet när jag återkom till vandrarhemmet och kunde nog konstatera att deras dotter inte bara är halvgalen utan helt fullständigt från vettet galen......men det var det också värt.
Ja, det var lite från norrlandsäventyret som varade i tolv dagar. :)
Nej, nu ska det packas för en tur till Eskilstuna. Kram och kärlek!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen tillbaka i bloggvärlden! Har saknat dig men ibland saknar man inspiration att tota ihop inlägg! Så är det för mig just nu!
SvaraRaderaHa det gott!
Tack så mycket! Jo, ibland tappar man inspirationen och då är det nog bäst att låta bli att blogga en period för att inte förlora glädjen för skrivandet alldeles.
RaderaKul att ha följa dej på instagram i varje fall!
Kram
Hurraaaa, hon är tillbaka!
SvaraRaderaNog har jag fattat att kärlek och barnbarn är det viktigaste i världen, men jag är egoistiskt glad över att se ett livstecken från dig. Vilken mysig resa du hade med föräldrarna, bortsett från den regniga dagen. Tur att dina föräldrar stödjer dig i ditt turfande ;-)
Vad glad jag blir när någon saknat mej! :)))
RaderaHaha, nog har jag stöd från mina föräldrar även om de tycker att jag är heltokig.
Kram
Så kul med ett inlägg från dig igen. Vad jag önskar att din energi kunde smitta via nätet. Virus trivs ju där ibland så varför inte.
SvaraRaderaHaha, energi skulle jag gärna dela med mej av, har ibland lite för mycket av det för mitt eget bästa nämligen.
RaderaKram
Roligt att se bloggen röra på sig :) men som tur är har du ju inte slutat använda Instagram ;)
SvaraRaderaFina bilder!
Instagram är bra när man har ont om tid, men att blogga är faktiskt roligare.
RaderaSes både här och på instagram i fortsättningen!
Kram
Välkommen tillbaka i cybern :) Missade ni Sundsvall ;)
SvaraRaderaVi hann inte med allt denna resa, men det finns ju otagna zoner i Sundsvall, så förr eller senare blir det ett stopp där med.
RaderaFin bro ni fått förresten, synd bara att den var under reparation när vi passerade.
Kram
Jag ville bara retas lite �� Svedala är ett långt land, det är mycket som ska stämma när man reser. Reste i tjänst 5 år minst 5000 mil / på Norrland in till norska gränsen så en vet. Ja bron vart fin. Den är under reparation fortfarande tyvärr. Det är ett trevligt promenadstråk varna sommardagar �� Kram
RaderaFina bilder förstås :)
SvaraRaderaTack!
RaderaSå härligt att du besökt vackra Norrland!
SvaraRaderaHej Freja! länge sen sist, ska strax titta in hos dej och se vad du har för dej! :)
RaderaNorrland är fantastiskt....det kommer definitivt att bli fler besök!
Kram
Väkommen tillbaka! Härligt med en somrig, varm och fin återblick av din Norrlandsresa tillsammans med föräldrarna. Bra att ha dessa minnen med tanke på hur det ser ut därute idag...
SvaraRaderaHeller hur!? Idag hade en Norrlandsresa inte ens kommit på tal!
Radera