Livsfarligt bak!

Trippen till Stockholm var riktigt trevlig. Vi åt gott och kom tillbaka till Fryshuset för att vänta på konsertbesökarna precis när deras kafeteria stängde, otur. Det löste vi med take away från en kaffemaskin på närmsta ICA affär. Det enda som var sådär med turen var kaffet! Jag var hemma strax efter elva vilket fick till följd att jag sov halva förmiddagen idag, men det var väl bra eftersom jag jobbar i natt och imorgon.

När jag vaknat idag lånade jag bilen en stund för att köra lite grejor från huset. Jag packade in lite allt möjligt som ska från förråd till förråd, gamla leksaker och en barnmöbel som jag inte kunde med att göra mej av med. När jag ställde ifrån mej bilen och bytte till cykel vid City Gross fick jag för mej att jag skulle baka lite på eftermiddagen. Bullpapper som var det enda som behövdes inhandlades och när jag kom hem åkte kaffebryggaren på och assistenten fram.

Bulldegen gjordes och när den jäst halvfärdigt hade jag bestämt mej för att provgrädda några bullar i min nya varmluftsugn. Två bullar fixades till och under tiden de gräddades fick jag för mej att blanda till deg till ett pannbröd.....när ändå ugnen var varm. Fram med assistenten igen och i med de flytande ingredienserna och jästen. På bänken stod mjölpåsen med lite kvar och den vände jag uppochner över degen...vilket fick till följd att det började hacka och smälla rejält i assistenten och plötsligt dyker deceliter måttet upp i degbunken. Snabbt som blixten stänger jag av maskinen och ner med näven i degbunken.....innan krokarna riktigt stannat. Allt gick väldigt fort och ett tag trodde jag nog att jag skulle bli av med fingret. Precis exakt när det började knaka och göra riktigt ont i mitt insnärjda finger gick dom sista krafterna ur assistenten och degkrokarna blev stilla. Och där satt jag med ena långfingret virat runt degkroken ungefär som en spiral. Tänk att få ringa "kollegorna" på brandstationen för att få hjälp med att komma loss ur en assistent. Det ville jag ju inte leva med resten av livet, så efter ett djupt andetag, eller två, lyckades jag krångla bort mitt något ömma finger från degkroken. Och tamme tusan var inte fingret helt, måste ha varit en skyddsängel inblandad där! :)

(Och ja "barn"! Jag vet att jag sagt åt er 100 gånger att inte stoppa fingrarna i assistenten.)

Snart mot jobbet med äran i behåll och ett något ömt finger och som sagt inga fingrar i degbunken! Kram till alla!