Hej bloggen!

I måndags lämnade vi Röö och åkte upp mot Hörnefors där nästa boende, vandrahemmet Statarlängan var bokat för två nätter. På Statarlängan fanns inget internet, så det är därför jag inte bloggat på ett tag. På vägen mot Hörnefors stannade vi till vid Skuleberget och i Skuleskogen tog vi en promenad till en utsiktsplats som var fantastisk.

Vi stannade också vid fiskeläget Skeppsmaln för att äta.

På tisdagen hade vi bestämt oss för att röra oss runt i kustområdet mellan Nordmaling och Hörnefors. Vi såg så mycket vackert och efter Järnäsklubb njöt jag så gott jag kunde för det var här den stora "katastrofen" inträffade.

Och nu till historien om den stora katastrofen. Mamma och pappa tog det lugnt på klipporna vid Järnäsklubb, men jag som tror jag är född bergsget hoppade iväg på stenarna ut mot de släta klipporna precis vid havet. Pang sa det när en sten for undan och jag satte mej på ändan på en annan. Allt räddade jag utom mobilen som jag hade i bakfickan....den blev så att säga bara mos.

Ínnan den stora katastrofen kunde jag ha svurit på att jag kunde klara mej bra utan mobil, men efter tio ynka minuter upptäckte jag att så inte var fallet.....jag fick nästan panik. Nu har jag en väldigt snäll och förstående mamma och pappa så efter lite resonerande bestämde vi oss för att ta en "liten" tur till Umeå där det enligt ett tips skulle finnas en teliabutik.

Tack vare en väldigt bra beskrivning lyckades vi köra direkt på Teliabutiken och medan mamma och pappa väntade i bilen sprang jag in och efter att ha väntat på sju före i kö, ca 30 minuter, dängde jag telefonen i disken och sa att jag ville ha en ny. Expediten förstod nog att här var det allvarlig kris, så han fixade snabbt en ny mobil, satte i mitt simkort och fixade så det åtminstone gick att ringa......tack!

Ut till mamma och pappa, som väntat i 40 minuter for jag och sen bar det av mot Hörnefors via E12. Efter ca 1 mil ringde min mobil......"Hej, hej! Det är .... från Telibutiken! Du glömde ditt kort i kortläsaren!" Pappa gjorde en olaglig U-sväng på E12:an medan jag satt i baksätet och nästan grät. Kortet var välbehållet och efter många om och mycket men kom vi så äntligen tillbaka till vandrarhemmet i Hörnefors......pust! Tack snälla mamma och pappa för stort tålamod med mej och tack expediteten för att du tog hand om mitt kort!

Efter mycket funderande kom jag till slut på lösenordet till g.mailen och kunde få fart på både turfgubben och facebook igen. Tyvärr gick min kontaktlista förlorad och med den alla nummer.....kan du Mia skicka ditt nummer till mej igen.....tredje gången gillt.

Nu är det sovdags i Wilhelmina, imorgon bär det av över Stekenjokk. Massor av kram och kärlek!