Liten andningspaus

Idag klev jag upp skapligt efter nattjobbet för att åka till grannkommunen Oxelösund och cykla lite. Cykeln lastades på bilen och sen bar det av för att börja med att göra något alldeles förbjudet i turfkretsar, ta zoner med bil. Eller ja, man får ju parkera och gå en bra bit på de flesta ställen. Jag började med ett stopp på Jogersö där tre zoner togs. Sen for jag vidare till Femöre där fler zoner blev tagna medan molnen hopade sej på himlen. Så efter ännu en liten biltur blev det en promenad till Femörehuvud där himlen fullkomligt öppnade sej, på mindre än fem minuter var jag blöt in på bara kroppen.

Min plan var att sen lasta av cykeln i centrum för att cykla hem alla zoner i Oxelösund, men cykeln blev aldrig avlastad för jag var verkligen dyngsur och frusen ända in i märgen..... och det kanske var meningen. Ibland är det lite svårare att andas än annars och då är det nog bra att man blir tvingad till en liten paus för att hitta tillbaka till glädjen och det djupa andetaget igen.

Innan jag gav mej av hemåt stannade jag till i Oxelösunds hamn för att fota i ett ljus som jag tyckte var alldeles magiskt. Tänk så förunderligt livet är, ömsom regn, ömsom sol utan att man egentligen vet varför. Kram och kärlek!