En galen värld!

Försöker ställa laptopen på lagom avstånd för att kunna blogga! Glasögon för långt håll har jag sen ett tag tillbaka. Med glasögonen på jag ser jag som en hök från ca 1 meter, men på nära håll blir allt suddigt. På senare tid har, av någon konstig anledning ;), även närområdet blivit lite suddigt.....utan glasögon. Allt detta medför att jag måste placera datorn på de fjuttiga decimetrar där jag fortfarande ser vad jag skriver! Det avståndet blir bara längre och längre bort så snart kan jag börja använda glasögonen, men då räcker inte armarna till tangetbordet.........får väl ge mej och inse att "gammeln" tagit mej!! Fram med förstoringsglaset!

Annars är allt bra! Jobbarhelgen är avklarad och igår eftermiddag ställde jag till med storstök i köket. Jag bakade bröd och gjorde en broccolipaj att frysa in i bitar. Bra att ta fram när jag inte har någon lust att laga mat. Mitt i allt stök kom Elin en stund. Vi drack te och smakade det nybakta brödet. :)

Idag har det varit utbildning med facket hela dagen och jag har haft mitt värdegrundssamtal. På värdegrundssamtalet tackade jag ja till uppdraget som arbetsplatsombud och kommer att påbörja utbildningen till ombud under våren. Det ska bli roligt! Nu hade jag ju ingen lust att vänta ända till dess utan anmälde mej också till fackets medlemsutbildning steg ett, som var en hel dag idag och är en hel dag imorgon. Mycket om arbetet i en förening har jag redan kunskap om, jag menar själva processen när det gäller val, beslutsfattande och såna saker, men vi pratade också mycket om olika arbetsrätts- och arbetsmiljöfrågor. När jag börjar tänka på sådana saker går tankarna till textilarbetarna i Bangladesh. Tio - tolv timmars arbetsdag sex dagar i veckan, ingen semester och i många fall inte ens raster. Att strejka är inte tillåtet och istället bryter ibland stora upplopp ut, där 10 000-tals människor visar sitt missnöje, med våld både från de protesterandes - och polisens sida som följd. Dessa människor lever med en bedrövlig arbetssituation som generar en lön som knappt täcker behovet av ris i en månad. Deras liv nu liknar kanske till viss del det liv som våra förfäder levde här i Sverige runt sekelskiftet, innan de slöt sej samman i fackföreningar för att tillsammans kunna arbeta fram en bättre arbetsmiljö åt oss. Det ska vi vara tacksamma för.

Det som stör mej mest är att vi fortsätter utnyttja fattiga människor i en utsatt situation som arbetskraft. När vi tack vare, bland annat fackföreningarna, fått bättre lön och bättre arbetsvillkor här i Sverige blev vi istället för dyra för arbetsgivarna och det mesta av vår produktion har sakta men säkert flyttats utomlands. Följderna har blivit hög arbetslöshet med många ofrivilliga bidragstagare här i Sverige medan vi igen utnyttjar fattiga människors utsatta situation för att odla vår frukt och våra grönsaker, föda upp vår biff, sy våra kläder och snickra våra möbler.

Ibland tror jag faktiskt att världen är fullständigt galen!

Kram och kärlek!

Asfaltsläggare i Dhaka, Bangladesh.