onsdag 2 november 2016

Hej igen bloggen!

Sitter i en soffa i Eskilstuna och bloggar medan gråvädret fortsätter utanför. Känns skönt att sitta i en soffa, själv har jag ingen just nu för den jag beställt är försenad. Jaja, har jag tur kommer den på fredag när jag är åter i Nyköping igen.

Hur som helst har det hunnit hända lite sen sist. Igår när jag åkte upp hit bestämde jag mej för att ta en ny turfzon som kommit på vägen. Zonen låg en bit in i skogen i en fornborg. En fornborg ligger alltid högt och består av en massa större stenar som travats som murar till skydd mot inkräktare. Många zoner ligger i fornborgar och jag har besökt en hel del under mina turfår. Det här var en av de lättare att klättra upp i, men istället för lösa stenar och höga branter var det annat som skrämde här. Rätt vad det var kom en stor svart hund farandes ur skogen, vilt skällande och med raggen rest som en kam på ryggen. Jädrans vad rädd jag blev trots att jag inte annars är särskilt rädd för hundar. Jo, vovven fortsatte att kretsa runt mej och skälla ut mej ända till jag passerade en gård där den stannade.....puh. Det var hur som helst väldigt skönt att nå bilen och både stänga och låsa. :)

Några bilder blev i varje fall tagna innan vovven dök upp och här är den sötaste för att kanske väga upp vovven som inte var så söt.


Efter en lugnande kväll, blev det igår en tur till Kungsör för att hälsa på min gamla jobbarkompis. Hon har gjort något som jag tror många önskar att de vågade, hon sa upp sej, sålde sitt radhus och bor nu i husvagn på en fin camping precis vid Hjälmaren fri som en fågel. Vi fick en riktigt trevlig dag med massor av prat och promenad med hennes två snälla hundar. Det blev inte så mycket fotat utom den här som vi passerade på promenaden. Undrar jag, hur den kom dit???


På tillbaka vägen till Eskilstuna blev det en extratur till Hjälmare docka....... för det fanns en zon där förstås. :) Regnet stod fortfarande som spön i backen, men jag tog ända en liten promenad förbi det för säsongen stängda cafét och ner mot slussarna. Hade solen skinit hade bilden blivit fantastisk för det var verkligen vackert med Hjälmare kanal kantad av bronsfärgade ekar.


Nu blir det hej för nu. Ska passa på att tvinga mej till ett köpcentrum för att köpa en vinterjacka. Kram och kärlek!

12 kommentarer:

  1. Vad roligt att du är igång med bloggen igen!! Vad läskigt med hunden. Jag hade blivit livrädd. Tur att det gick bra. Och så fantastiskt söt liten stuga! Modigt av din kompis att göra en sån förändring i livet. Jättefina bilder både i detta och föregående inlägg.
    Ja visst är det kul med barnbarnen som får sin egen personlighet mer och mer. Har ju sett Ella på instagram och hon växer så det knakar hon med. Så söt! Det är bland det bästa som hänt att få barnbarn!
    Ha det jättebra! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, nog slog hjärtat lite extra hårt och fort i bröstet alltid.
      Håller verkligen med om att barnbarn är något av det bästa som hänt i livet! :)
      Ha det bra du med!! Kram

      Radera
  2. Själv är jag extremt hundrädd och jag hade nog fått en hjärtinfarkt. Tycker hundar ska vara kopplade oavsett var de och förhoppningsvis ägaren befinner sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med dej, hundar ska vara kopplade! Om det nu hjälper.....en gång anföll nämligen en kopplad hund min cykel trots att jag höll mej så långt ut i kanten som möjligt på cykelbanan. Hunden hoppade rakt in i bakhjulet, men klarade sej tack vare mitt ekerskydd. Själv fick jag mej en rejäl utskällning av hundägaren.........

      Radera
  3. Inte ok med lösa hundar - och ursäkten från hundägare att "min lilla Fido skulle aldrig skada någon" är ingen ursäkt alls! Skönt att det gick bra!
    Kul att det rör sig på bloggen :) Hoppas vi får minst ett inlägg till - med resultat av vinterjacke-jakten! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt! Är man rädd för hundar spelar det ingen roll hur snälla de är enligt ägaren.
      Vinterjackejakten gick så bra att jag fick kängor köpta också. :)

      Radera
  4. Oj, det är en skräckupplevelse när stora hundar kommer farande med rest ragg och som dessutom ger skall. Då är man inte så kaxig precis!
    Skönt att det gick bra! Välkommen tillbaka till bloggen! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack !
      Nej, särskilt kaxig var jag verkligen inte!
      Kram

      Radera
  5. Skönt att du är ute och aktiverar dig i gråvädret, välkommen tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, kul att vara tillbaka!:)

      Radera
  6. Morrande hundar är värre, men det hjälper ju inte när man blir överraskad så där! Så otrevligt!
    Intressant att vilja bosätta sig i en husvagn, det brukar (väl?) mest vara personer i samhällets utkant som bor så, eller har jag sett för mycket film nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den morrade mellan varven! Kanske har du sett för mycket film, eller lever i en annan verklighet! Min kompis fick nog av att slita som en galning för att ta hand om andra för en dålig lön . Vi andra "idioter" fortsätter och en del av oss trivs fortfarande rätt så bra

      Radera