Inflyttad

Idag har stora flyttlasset gått! Brorsan lånade firmans lastbil alldeles gratis och kom själv tillsammans med sambon Anne, med var också Hanna, mamma och pappa. Innan vi började bära var det riktigt tungt att vandra runt i huset. Jag har verkligen älskat huset och lagt ner mycket kraft och energi på att få det fint. Det är också platsen där våra barn växt upp och det är förknippat med många bra minnen. Rätt som det var drabbades jag av en stor känsla av sorg och plötsligt föll jag i gråt och fick som tröst en varm kram av mamma.

Själva flytten gick sen snabbt och förhållandevis smärtfritt, det tog faktiskt bara en och en halvtimme. Efter blev det kaffe och smörgås i köket på Trangången. Sakta, men säkert accepterar jag och börjar inse att det är här jag ska bo. Och efter trevligt fika med många skratt känns det som det finns hopp om en ljusare framtid. Konstigt att allt kan vara så eländigt jobbigt fast alltihop var mitt beslut, men det är väl som alltid att saker och ting får konsekvenser jag inte kunnat kalkylera med ens i min vildaste fantasi. Värst är att så många fler än jag drabbas.

När min flytthjälp gett sej av började jag packa upp lite i dom nytillkomna skåpen. Jag hann lagom tappa upp ett glas vin när en gammal jobbarkompis ringde från Kvarnen och frågade om jag kunde jobba natten, tydligen hade det kommit in en sen sjukskrivning. Jag tackade ja och hällde ut vinet, stor sorg och bedrövelse för vin ska man vara rädd om. Hoppas också att jag får betalt för natten! Tydligen är det annorlunda att jobba extra när jag redan går på månadslön, men min gamla jobbarkompis lovade dyrt och heligt att bara jag kom skulle hon nog se till att jag får betalt och det tror jag nog kära Laila ordnar.

Neh, nu ska jag fixa lite mat och sen är det dags att bege sej mot första natten av tre, imorgon och på tisdag är det nämligen nattpatrullen som gäller igen efter långledigheten. Innan jag slutar vill jag tacka så hemskt mycket för hjälpen idag. TACK så jättemycket, Johan och Anne, Mamma och Pappa och Hanna.......allihop mycket starkare än vad man tror! Stor kram till er!