Endorfinkick........ eller galenskap?

Eftersom den här bloggen är min dagbok får jag börja med dagen igår. Jag begav mej ut för att turfa en sväng, men en annan turfare som höll på att samla ihop zoner till en medalj bad mej låta bli att turfa några timmar och det gjorde jag så gärna. Istället tog jag cykeln hemåt igen och stannade till för att fota strömstaren i forsen bakom Nyköpingshus. Jag hade tur och den satte sej på en sten närmare mej så objektivet åtminstone kunde fånga en rätt så skarp bild av den lilla....och igen jagade den i strömmen....helt fascinerande.

På kvällen blev det vattengympa och simning..... utan glasögon, vilket fick till följd att jag inte kände igen någon. En kvinna tyckte jag var Kristina, Niklas mamma, så jag tog mod till mej och sa lite halvhögt: "Kristina"?. Och mycket riktigt var det Kristina i samma situation som mej, halvblind utan glasögon. Och var det någon annan på badet jag inte hälsade på igår så ber jag om ursäkt! ;) På hemvägen blev det en lång turfrunda för att ta igen zonerna som inte blev tagna på eftermiddagen och sen del två av programmet "En resa för livet". Jag bara grät och grät, precis som jag periodvis gjorde när jag bodde i Dhaka.

Idag har jag lunchat på stan med en riktigt god och gammal vän. Det var så trevligt och fick mej verkligen på toppen humör!! :) På vägen hem flög han på f i mej och jag började turfa för att ta tillbaka ledarkronan som någon snott från mej under förmiddagen. Jag bestämde mej för att cykla till ett av stans ytterområden och ta alla zoner där och precis när jag var som längst hemifrån började det snöa, inte såna där stora härliga flingor utan såna där hårda små otäcka iskorn. Aja, det vara bara att bita ihop och trampa vidare. Mobilen virade jag först in i mina nyinköpta jeans för att skydda mot stötar och sen stängde jag påsen ordentligt för att skydda mot vätan innan jag placerade alltihop i cykelkorgen. Skitbra, enda nackdelen var att det var svårt att höra "taking zon" och "zon taken", spelet som talar om att du är framme i zonen och har tagit den. Rundan blev lite längre än vad jag tänkt och vid vissa zoner var jag tvungen och lämna cykeln för att pulsa en bit i snö, påsen var ju tvungen att vara med förstås eftersom man tar zonen med mobilen. Vid ett tillfälle när jag stod i flera decimeter djup snö i snöstormen med en påse från HM vid örat.....började jag undra om jag inte är fullständigt galen........ men sen bröt det stora gapflabbet ut....... det måste väl vara endorfinerna!??

Ja, nu är jag i varje fall hemma igen och lite vila väntar innan det bär av till brandstation för lite nattjobb. Kram och kärlek!! :)