tisdag 3 november 2015
Jag måste sluta prata för mej själv
Den första som uppmärksammade mej på att jag pratar för mej själv var Niklas. När han var ny i familjen sov han ibland över hos oss i huset. En morgon hade han frågat Elin vem som var på besök och om han skulle våga gå ner på undervåningen för att fixa frukosten. "Jaja, det är inga problem", hade Elin svarat. "Det är bara mamma som pratar för sej själv!"
De sista dagarna känns det som "prataförsejsjälvproblemet" bara ökat. I söndags fick jag ett tillfälle att besöka hotellpoolen en sista gång innan vår sena utcheckning. Den lilla poolen var full av barn, som hoppade "kanonen", kastade bollar och tjoade och tjimmade sådär som barn gör och inte mej emot. Däremot kändes det rätt så skönt när jag förstod att alla familjer skulle checka ut vid tolv och att jag för en liten stund skulle bli alldeles själv i poolen. Jag trodde nog att jag bara tänkte det, men när pappan som sist lämnade poolen sa "Ja, nu får du verkligen passa på att njuta av tystnaden" kom jag på mej själv med att ha pratat högt igen.....Ops!
Och sen igår var jag ute och krattade uteplatsen. I gräsmattan hade ett sly rotat sej och eftersom jag var för lat för att gå runt och hämta sekatören slet och drog jag i eländet för att få det att lossna samtidigt som jag trodde, svor tyst för mej själv. Plötsligt får jag se ett par skor i ögonvrån och hör någon lägga av ett asgarv och säga "Sitter det hårt, eller!?" Ops... igen!
Som redan sagt......nu måste jag verkligen sluta prata för mej själv!! Det börjar bli pinsamt det här! :)
Kram och kärlek!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lätt hänt det där, kommer på mig själv med att jag pratar med mig själv ;)
SvaraRaderaJo, de säger ju att man får de bästa svaren då!
RaderaDet otäcka är när andra plötsligt börjar svara istället....;).
Äsch, det är väl bara att bubbla på - det gör jag! :-)
SvaraRaderaLåter bra det......jag inser ju att jag kommer få det rätt svårt om jag försöker sluta! :)
RaderaHahaha! Tycker du ska fortsätta prata för dig själv. Jag menar du får ju åtminstone alltid just det svaret som du vill ha;-)
SvaraRaderaI vissa situationer är det nästan ofrånkomligt - man måste bara få säga sin mening ... som när allt sly kommer från ingenstans och slår sig ner.
SvaraRaderaSly är ett riktigt elände och tål att "muttras" över! :)
RaderaHaha du är ju för härlig! Fortsätt bubbla på du :) Men du får ju inte skrämma bort Grabben med stort G!
SvaraRaderaSv: Nu vet jag vad vi gör nästa gång du kommer till Gnesta: åker till stallet! Inte-vara-rädd-för-hästar-terapi :) Ha det bra!!
Grabben med stort G får nog vänja sej är jag rädd! ;)
RaderaLite inte-vara-rädd-för-hästar-terapi skulle jag verkligen behöva. :)
Kram
Har samma problem, tror att det är så att man har väldigt mycket i huvudet och det måste ju ut någonstans, då blir det genom munnen :)
SvaraRaderaPrecis så har jag också tänkt, det får liksom inte plats om man inte släpper ut lite ibland.
RaderaDet bästa med att prata med sig själv är ju svaren man får ;)
SvaraRaderaJo, om man hinner svara innan någon annan gör det! ;)
RaderaFortsätt du bara då får du sagt vad du vill och slipper bli avbruten!
SvaraRaderaHaha, det är just det jag blivit två dagar i rad.....inte alls lika kul att prata för sej själv längre.....;)
SvaraRaderaJag pratat massor för mig själv, ett sätt att komma ihåg saker jag ska göra. Så pratar jag förstås med mina katter, men de svarar så det blir inte lika udda... Eller så är det kanske ännu konstigare...
SvaraRaderaJag vet inte vad som är konstigaste.....men av kommentarerna att döma verkar det inte vara helt ovanligt att prata för sej själv eller med sina husdjur......och det känns ju skönt! ;)
Radera