Tur jag är tjockhudad!

Igår frågade mamma och pappa om jag ville hänga med på en tur till Sparreholm och det relativt nyöppnade varuhuset Fabriken. Vi kunde snabbt konstatera att Fabriken inte var så mycket att ha och shoppingpåsarna blev oanständigt små. Fikat på närbelägna Garaget var däremot trevligt och bilturen genom ett Sörmland klätt i höstfärger var fantastisk!

När vi kom tillbaka till stan tog jag cykeln hemåt igen och på vägen bestämde jag mej för att ta en ny turfzon belägen i utkanten av stan, enligt kartan i ett skogsområde. Efter knappa milen parkerade jag cykeln, startade spelet i mobilen och gav mej in i skogen för att virra omkring i jakten på området där jag skulle kunna ta zonen. Anlag för orientering det har jag inte och efter en liten stund fick jag ett trevligt meddelande från en annan turfare som väll höll koll på mitt virrande i skogen genom turfs hemsida. Han talade om att zonen kunde nås via en grusad stig bara 50 meter längre fram på vägen jag kommit på. Jag gjorde en helomvändning i skogen, halkade och föll som en fura med nederdelen av ansiktet och halsen rakt på en förskräckligt vass och otäck gren med tre utlöpare...ärligt trodde jag faktiskt att jag skulle bli sittande där, eller liggande rättare sagt. Det gjorde så vansinnigt ont att jag trodde en del av grenen gått in i halsen. Men det hade den inte och upp for jag med blodet rinnande lite här och där. Halsen och undersidan på käken svullnade fort och när jag även svullnade inne i halsen blev jag faktiskt lite skraj. Men, men min plan var nog att aldrig i livet berätta om den här något pinsamma olyckan för nån och för att hålla skenet uppe drog jag upp sjalen till näsan och begav mej igen mot zonen med hjälp av beskrivningen jag fått.

Som jag trodde höll den andra turfaren fortfarande koll på mej via nätet och när zonen var tagen fick jag ett nytt meddelande på chatten "Bingo"! Jo, det kan man kanske säga!! Kvickt som attan stängde jag ner spelet och tog närmaste väg hem. Jag skrämde nästan livet ur mej själv när jag kommit hem och försiktigt lindade av mej sjalen och såg mej i spegeln! Det såg verkligen ut som en varulv, eller nått försökt strypa mej. ;)

Aja vid liv är jag i varje fall fortfarande och det glädjer mej mycket! :)) Jag blev till och med så glad för det att jag äntligen bestämde mej för att boka yogaresan i vår, så klantig som jag är gäller det nog att passa på!!

Med värktabletters hjälp kan jag både äta och sova och förbereda middagen till ikväll. Hanna och Patrik är redan varnade tack och lov, så jag inte skrämmer ihjäl dom också!

Ta vara på livet! Kram och kärlek från Cecilia!

Mest turf

Vilket busväder vi har idag, men egentligen är det väl inget att klaga över efter allt finväder vi haft. Har man sån tur som jag och kan anpassa sej efter vädret är det faktiskt inte så tokigt med grått och regn, lite vilsamt faktiskt!

Annars har det varit full fart i några dagar. I måndags var jag då på min första fackliga utbildning i Katrineholm. Utbildningen var intressant och äta sej mätt fick jag vi hela dagen också. Efter kursen hoppade jag på cykeln som jag haft med mej i bilen och gav mej ut på en rejäl turfrunda i Katrineholm. Att turfa där man inte hittar är inte alldeles enkelt. Rätt som det är dök en järnväg upp och tvingade mej att ta en lång omväg och när "gubben" i gps:en går neråt på mobilskärmen alltså mot mej svänger jag alltid åt fel håll. Efter nästan tre timmar på cykeln var jag så kall om händerna att touchen på mobilskärmen inte längre ville känna av mej, men gott om nya unika zoner blev det trots en del senvägar. :)

På hemvägen från Katrineholm ringde jag upp Elin som var lite krasslig igår när vi träffades och hörde hur hon mådde. Det var inget vidare och hennes Niklas var iväg för att jobba natt. När barna var små och sjuka hade jag som tradition att köpa lite godis eller glass och ibland en tidning åt sjuklingen och eftersom jag ändå skulle passera förbi stannade jag och inhandlade en påse godis. Det blev en timme hos Elin med godis, varmt te till en kall turfare och prat innan jag for vidare hem till mej.

Igår blev det mer turfning ihop med Tina och hennes vovvar. Vi tog en rejäl promenad och halvvägs började det verkligen att ösregna. Tina hade regnjacka och jag var utrustad med paraply, mobilerna stoppade vi ner i diverse medhavda påsar och så fortsatte vi promenaden. En turfare ger sej inte så lätt, det är då en sak som är klar! :) Lagom till jag skulle cykla till stan för en lunch med Marie blev det uppehåll och byxorna hann nästan torka i vinddraget innan jag kom fram. En dag med frisk luft, god mat och trevligt sällskap......vad kan man mer begära av livet!

Kram och kärlek!

Turfzonen NewRuin i finväder.

En liten parentes om tiggeriet

En del av er vet att jag för ett tag sen skrev ett inlägg om en situation med en av tiggarna i stan. Jag skrev i mitt inlägg att jag inte trodde att tiggeriet var organiserat och att de flesta som tigger lämnat sitt hemland och sin familj just för att de är fattiga och behöver en inkomst för att överleva. Här hittade jag häromdagen en artikel som en vän länkat till på facebok, läs den gärna. Artikeln påstår det samma som jag, och jag tror inte stadsmissionen ljuger. Alltså kommer jag att fortsätta dela med mej de gånger jag kan..... det kunde lik väl vara du eller jag som satt där!

Ta hand om varandra.... kram på er!

Hej bloggen

Den här helgen har gått i vilans tecken. I lördags blev det en tur till svampskogen. Jag hittade inte så mycket svamp, men egentligen är dt inte viktigt. Tid i naturen är för mej läkande både för kroppen och själen, mitt andningshål helt enkelt.

På kvällen blev det en repris på gårdagen. Ett glas rött, ost, kex och mammas hemgjorda tomatmarmelad intogs i soffläge med en filt och så förstås boken "Min mormor hälsar och säger förlåt". En underbar läsupplevelse som jag aldrig ville skulle ta slut, men det gjorde den förstås precis om alla böcker brukar göra. Har försökt börja på en ny bok idag, men jag tror jag blivit lite kräsen. ;)

Istället roade jag mej att ladda ner ett bildbehandlingsprogram till datorn och sen kom Elin på besök och datorn glömdes bort. Vi åt tillsammans, drack kaffe och kalasade på äppelpaj. Så mysigt! När hon gått vid halv åtta tiden tvingade jag mej själv att ta itu med disken innan jag satte mej med bildbehandlingsprogrammet igen. Mitt mål var att göra ett bidrag till en annan fotoutmaning som går ut på att välja bild till ett tema och sedan presentera den i både färg och svartvitt. Herregud! För en fullständigt oteknisk idiot tog det en stund att förvandla, spara och sen hitta det sparade igen. Jag var till och med tvungen att öppna youtube för att spela lite lugnande mantran under tiden. När så äntligen inlägget var klart fungerade inte fotoutmaningens sida så här sitter jag nu med ett färdigt, efter stor möda och mycket besvär, inlägg i färg och svartvitt på temat "i handen" så varför inte i varje fall dela den svartvita bilden och texten här.

Bilden tog jag i Bangladesh när jag passerade en djurförsäljare. För att jag skulle få en bra bild ropade han till sej några gatubarn som för en liten stund fick hålla en alldeles vit liten kanin i handen. Vilt jubel utbröt bland barnen och de fick allihop en liten stund av lycka. Finns det något att önska här på jorden vore det väl att alla barn, både stora och små, fattiga och rika finge vara lyckliga.

Nehe, nu är extrabatteriet till mobilen laddat och jag behöver nog också ladda lite inför morgondagen. Då bär det av till Katrineholm för en dag med facklig utbildning och så klart måste jag ju passa på att turfa lite också.

Ha en riktigt bra vecka fina ni! Kram

Rosa

Fototriss tema denna vecka är rosa, som i Rosa bandet! Här kommer mitt bidrag som består av triss i rosa blommor, två från arkivet och en nytagen.

Den här bilden tog jag under en cykeltur i somras. En praktfull akleja i dikeskanten fick mej att göra ett fotostopp.

En pelargon fotad vid ett besök på Ekenäs handelsträdgård nära Flen.

Och sen sista bilden i min triss som jag fotade idag. Fortfarande blommar malvan i dikeskanterna, helt otroligt.

Det var mitt bidrag det. Vill ni se fler bilder på temat rosa är det bara att klicka här!

Ha en trevlig fortsättning på helgen!! Kram

Knäckig äppelpaj med mormor

Kom tidigt i sängen efter natten, så det gick bra att kliva upp klockan tolv för att fixa ihop en mumsig äppelpaj att ta med till eftermiddagsfika hos mormor.

4-6 äpplen

150 g smör

2 dl havregryn

2 dl vetemjöl

2 dl strösocker

½ dl grädde

½ dl sirap

½ tsk bakpulver

Skala och skiva äpplena och lägg dem i en ugnsfast form. Smält smöret i en kastrull och blanda sedan i de övriga ingredienserna. Bred blandningen över äpplena och grädda i 175 grader i ca 25 minuter.

Servera med vaniljsås eller glass. Eller allra helst båda! ;)

Mormor och jag hade en väldans trevlig eftermiddag med mycket prat. Intressant att prata med en människa som har 91 år av upplevelser fortfarande alldeles glasklara i huvudet.

När jag kom hem struntade jag i disken, tände några ljus, hällde upp ett glas vin och sjönk ner under en filt i soffan för att fortsätta läsa "Min mormor hälsar och säger förlåt". En alldeles underbar bok! Precis som i "En man som heter Ove" vandrar jag mellan stor sorg över romangestalternas livsöden, jag ler av den värme som finns mellan personerna i böckerna och jag skrattar så tårarna rinner när den ena efter den andra rätt så dråpliga situationen beskrivs på ett alldeles ypperligt vis.

Baka gärna en äppelpaj och ha en helt fantastisk helg! Kram och kärlek!

Oktober

Ja, nu kan man väl nästan påstå att sommaren är slut. Den har varit helt fantastisk! Fint väder då förstås och så mycket trevligt att se tillbaka på.

På försommaren vackra Rö med Höga Kusten och Nordingrå.....

Älskade ungen Elin tar sin sjuksköterskeexamen efter tre års studier i Gävle. Här får hon en kram av Niklas.

I augusti bar det av till Norge. En helt fantastisk resa med oslagbara vyer, trevligt sällskap och ny kamera.

Sen blev det bröllop, ett riktigt sagobröllop när den andra älskade ungen gifte sej med sin Patrik.

Vilken makalös sommar jag haft! Känner mej så tacksam och så lycklig att jag får tårar i ögonen! Kram till alla!