torsdag 14 november 2013
Bilskrotning med komplikationer
Att blogga ger perspektiv på tillvaron och är väldigt roligt, så här är jag igen. Nyskild, nytt tillfälligt jobb och ny bostad från imorgon! Har en hel del framför mej, som jag kommer att dela här, mest för min egen skull, men också för andra om någon hittar hit.
Jag inleder med en något rolig, men mest komplicerad historia om hur det kan vara att skrota en gammal bil.
I våras fick jag överta en gammal bil, en redan då skrotfärdig liten Skoda Felicia. En perfekt liten sommarbil med bara sommardäck. När tiden för krav på vinterdäck närmade sej bestämde jag att besikta för att se om bilskrället skulle få överleva vintern eller inte. Det blev en omedelbar dödsdom som skulle verkställas samma dag som körförbudet inträdde, i måndags denna vecka. Jag laddade med allt som behövdes (trodde jag) och bokade in mor och far för hämtning vid skroten. Efter att ha klappat om den lilla Skodan en stund stegade jag in för att skriva under dödsdomen, men se det gick inte! För mitt registreringbevis var blått och den del som behövdes var nödvändigtvis tvunget att vara gult.
Det var bara att lämna bilen och ta skjutsen hem för att sätta igång och leta. Beställa ett nytt kostar nämligen 100 kr och det har ingen nyskild kvinna råd med. Jag letade och letade, gick fram som en tornado i huset innan jag gav upp och ringde transportstyrelsen för att beställa ett nytt.
Och vad tror ni hände igår? Jo, givetvis hittade jag det eftersökta förskräckligt gula pappret just på ett perfekt ställe där jag trodde jag letat minst 100 gånger. Aha, jag sparar 100 kronor om jag helt enkelt ger sjutton i att hämta ut det nya som skulle komma mot postförskott till närmsta postombud. Glad i hågen och nästan rik tog jag det gamla registrerings beviset och cykeln milen till skroten för att äntligen avsluta den förbaskade bilhistorien.
Riktigt svettig efter cykelturen i långkalsonger och toppluva snubblade jag in på skrotens kontor med min gula lapp. Efter några knapptryckningar på datorn frågade "skrotnisse" försiktigt om jag möjligtvis hade beställt ett nytt bevis. "Jo, ja det gjorde jag i måndags"! Då säger han att det gamla inte gäller längre utan jag skulle bli tvungen att vänta på det nya och sen återkomma, ytterligare några mil på cykel alltså. Då brast det för f.d frun och jag började babbla hysteriskt om nytt jobb och husförsäljning samtidigt som gråten var nära. Ni kan tro att jag blev skitglad när han visade mej förbarmande och lät mej få "skrotpremien" på 500 kronor mot att jag istället för att komma dit med beviset ringde och meddelade de nya uppgifterna när det kommit. Tack snälla för det! På eftermiddagen kom det nya registreringsbeviset och nu äntligen är denna komplicerade bilskrotningshistoria över med i varje fall 400 kronor plus i plånboken.;)
Vad har jag då lärt mej av detta?! Jo, att du ska ha en gul lapp med dej när du ska skrota en bil och sen, inte att förglömma, har jag lärt mej att stava till registreringsbevis också!! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar