Onsdagsallvar

Riktigt dåligt väder idag, men det gör inte så mycket. Lite skönt har det varit att ta en liten paus från arbetet med uteplatsen och bara slappa före de två återstående nätterna innan långledigheten åter igen är här. Igår gick det dessutom riktigt fort framåt med gruskörningen och till söndagkväll räknar jag med att vara klar. :)

Jag tyckte verkligen jag varit jätteduktig igår och firade med att inhandla mej ett riktigt fint regnställ. När jag passerade bolaget köpte jag dessutom hem en dunk vin till långledigheten. Jag kände mej rik som kan kosta på mej så mycket och när jag passerade tiggaren som satt utanför bolaget stannade jag till för att ge henne en femtiolapp. Ett samtal inleddes och jag fick veta åtminstone litegrann om henne. Hon var ursprungligen från Moldavien och bodde nu tillsammans med sin man och deras tre barn i en husvagn. Hon hade varit två månader i Sverige tillsammans med sin familj för att tigga på gatorna.

Tiggarfrågan här i Sverige är besvärlig. Samtidigt som jag tycker att deras eget hemland borde ta hand om sina utsatta och fattiga medborgare vet jag att dom inte gör det. Jag tror också att ingen människa som inte måste eller ser det som den enda eller sista utvägen att tigga skulle göra det. Det måste vara hemskt förnedrande! En annan sak jag tänker på är att tiggeriet i Sverige ännu inte verkar vara organiserat och det är bra. Pengarna du eventuellt ger stannar hos människan som får dem!

När jag bodde i Dhaka, Bangladesh var det inte så. Jag lärde mej fort att inget ge på gatorna utan att istället sponsra projekt och ta ett fadderbarn som jag fortfarande har kvar. Hade jag gett pengar på gatorna hade jag aldrig kunnat röra mej så fritt som jag till slut gjorde på Dhakas gator. Det gav mej chansen att fotgrafera och lära känna en del av alla de människor som levde på gatan i Dhaka. Vi västerlänningar hörde också väldigt mycket skrönor om tiggeriet. Vi hörde bland annat om ett organiserat tiggeri där inkomsterna gick vidare uppåt i organisationen och en dag fick jag bevis för att det faktiskt var just så. På mina promenader runt i centrum mötte jag nästan dagligen en liten grabb som sålde klistermärken och tiggde i centrum. En väldigt kall period i Dhaka ordnade jag några tjockare tröjor som jag bar runt i min ryggsäck för att vid första bästa tillfälle ge till grabben. Några dagar gick innan jag mötte honom och kunde ge bort mina tröjor till honom. Han blev väldigt glad och glad i hågen med gott samvete gick jag hem till mej.

Dagen efter när jag begav mej till centrum blev jag fullkomligt överhopad av barn som tiggde. Och alla var de nästan nakna! Strax förstod jag att deras boss kommit på ett utmärkt sätt att tjäna en slant extra på att sälja kläder från västerlänningar som gett för att döva sitt dåliga samvete eller av ren välvilja. Min välvilja hade fått en konsekvens jag aldrig kunnat tänka mej, alla tiggarbarnen i centrum fick frysa än värre för min goda viljas skull. Jag var otroligt ledsen länge efter den händelsen!

Nu tror jag som sagt att våra tiggare i Sverige fortfarande är här på "egen hand" och så länge ingen bevisar motsatsen, eller deras egna länder utvecklar sitt socialförsäkringssystem kommer jag att fortsätta ge. Det kunde lika gärna ha varit du eller jag som satt där!

Här kommer några bilder på människor som lever och tigger på gatorna i Dhaka, Bangladesh huvudstad.