Avståndsoptimist

Vilken trevlig helg jag haft! I fredags var det då picnic med kollegorna. Det blev sent och det gick lite lagom krokigt på hemvägen, så pass att jag fick lägga alla krafter på att få min bångstyriga cykel att göra som jag ville.......inte en enda turfzon blev det!

Släktkalaset var jättetrevligt! Nästan alla kunde komma och det blev några stycken. Mormor som vi träffades för att minnas hade fem barn, elva barnbarn och en hel hög med barbarnbarnsbarn. Med alla respektive blev vi nästan 40 personer, så många att prata minnen med! :)

Och idag blev det en väldigt lång turfrunda. I natt dök nämligen en ny zon upp på kartan. Zonen hade blivit döpt till BergaKulle och var placerad vid Tuna dryga milen utanför stan. Efter envist trampande på cykeln i motvind kunde jag igen konstatera att det var längre än jag trodde......jag är en riktig avståndsoptimist. Tack och lov var trakterna rätt så vackra, så något hade jag att njuta av när jag svor ve och förbannelse över motvindseländet......visst blåser det jämt nu för tiden!?

Och sen när jag äntligen kom fram upptäckte jag att zonen låg lite mer i skogen än vad jag trott. Det var bara att parkera cykeln och promenera längs en åkerkant tills jag var mitt för zonen, sen var det bara att ta ett jätteskutt över ett riktigt krondike och ge sej in i skogen. Rakt mot zonen gick det inte att gå upptäckte jag, berget var alldeles för brant utan jag fick leta passager som ledde uppåt lite lagom brant längs bergsidan. Skogen var verkligen vild och vacker och jäkligt svårframkomlig....men skam den som ger sej!

Till slut kom jag upp och kunde ta zonen.....den zonen är jag mäkta stolt att ha tagit! Efter det var det skönt med lite medvind på hemvägen! :)

Näe, nu blir det en våffla medan jag njuter av blommorna jag fått! Vill ni se vad andra har haft för sej i helgen kan ni tita in på HELGBILDEN!

Kram och kärlek!