Turfäventyr

På måndagen när jag åkte från Eskilstuna hade jag bestämt mej för att nå mitt mål, att minst en gång har varit i alla zoner i Södermanland. En av de återstående zonerna fanns i Flen så där blev det ett snabbt stopp med bilen. Sen bar det vidare av mot Katrineholm där resterande 23 zoner fanns. Ja, det var ju inte riktigt sant förstås! En zon finns också kvar i Eskilstuna, inne på Parken Zoo där det kostar flera hundra att gå in. När den zonen tas ska jag se till att det blir under en heldag i parken.

Men jösses vad jag spårar ur.....tillbaka till Katrineholm igen. 21 av zonerna där är nya och lätta att ta och sen fanns där två mindre lätta som också skulle erövras. En av dem var en zon ute i vattnet vid badplatsen vid Djulöcamping. Jag brukar ju simma till såna zoner, men nu är det ju alldeles för kallt i vattnet för det. På campingens hemsida upptäckte jag att de öppnat i fredags och räknade med att kunna hyra en kajak hos dem. Efter att ha cyklat runt och tagit de zoner som låg i närheten av campingen begav jag mej mot receptionen för att hyra en kajak under en timme.....men se där gick jag bet. De hade inte öppnat uthyrningen än och kajaker och kanoter låg fortfarande packade på en vind. I rena ivern förklarade jag vad jag hade för mej och fick till svar att vaktmästaren nog hade en båt som kunde ordnas fram under dagen. Jag lämnade mitt nummer och for vidare mot andra änden av Katrineholm med ett stort leende på läpparna. :)

Sen blev det lite cykling för att ta ytterligare ett tiotal lätta zoner innan min största utmaningen hittills, värmbolsudden återstod. Det är en zon som skapades i april 2013. Den har sen dess fått besök endast 20 gånger av 8 olika turfare och har av vissa rent ut kallats farlig i spelets chatt. Nu är ju inte jag särskilt lättskrämd, men jag blev väldigt glad när jag fick hjälp av en annan turfare, den som tagit värmbolsudden flest gånger. Jag fick tips om att det bakom ett pumphus skulle finnas en mer eller mindre dålig spång som ledde ut till udden och zonen genom ett riktigt blött område med vass.

Och mycket riktigt efter en stunds stirrande bakom pumphuset fick jag i varje fall syn på spången.

Bitvis var det riktigt otäckt! På en del ställen var endast halva spången kvar, på andra var brädorna som gungbrädor och ibland saknades överhuvudtaget ställningen där spången skulle vila helt eller delvis. Under spången fanns endast illluktande vass, vatten och dy som ingen människa vet hur djupt det är.

Benen skakade rejält när jag var tillbaka på fast mark igen......men jädrans vad härligt det känns när man lyckats övervinna sina egna rädslor och göra något som man inte trodde sej våga.

Och nu återstod bara en zon......och det var vattenzonen. Campingen hade inte ringt, så jag bestämde mej för att åka tillbaka för att köpa lite fika och fråga hur det gick med båten. När jag parkerade bilen på deras parkering ringde det och som genom ett trollslag var det någon som sa: "Ja, hej det är från Djulöcamping. Vi har en båt åt dej nu!" Ren och skär glädje......jag skulle verkligen lyckas. Med årorna och flytvästen under armen var det bara att promenera ner till bryggan och kasta loss.

Hörde ni ett glädjetjut någon gång kring lunch i måndags var det nog mej ni hörde......en sån känsla det är att nå ett mål.....hur knasigt det än är. Måste faktiskt också passa på att tacka vindturf för hjälpen med värmbolsudden och vaktmästaren för lånet av båten.

Ojoj, nu är det bråttom till nattjobbet igen.....får se om det blir lika fint på landet imorgon bitti. Kram och kärlek!