Kallrörd rabarbersaft bland annat

Långledigheten är slut för den här gången, men det gör inte så mycket. Jag har haft det så underbart bra och gjort så mycket kul!

Nu väntar en intensiv arbetsperiod med mycket inplanerat. Ni som hänger med här får ju så småningom läsa om det! Om idag kan jag i varje fall orda lite grann. Framsidan ser ut som ett slagfält för kära grannen har fått för sej att riva sitt staket och bygga nytt. Våra uteplatser har just nu en öppen planlösning med en brädhög i mitten som enda dekoration. Jag i min tur gör allt jag kan för att övertala grannen att det inte gör något att byta några meter staket till, nämligen mitt när han ändå är igång. Vi får väl se om jag lyckas med min övertalningskampanj! Jag har också gjort klart årets första kallrörda rabarbersaft. den är alldeles underbart god och här kommer receptet om någon är sugen på att prova.

Mumsig, kallrörd rabarbersaft

Dela 3 liter rabarber i mindre bitar, skiva två vältvättade citroner och varva med rabarberna i en stor bunke. Koka upp två liter vatten och häll över rabarberna och citronerna. När allt svalnat rör försiktigt ner 30 gram citronsyra. Låt allt stå i kylskåpet två till tre dygn.

Sila sedan blandningen. Häll i socker i den silade saften och rör till sockret löst sej. I receptet står det att det ska vara 2 kg socker, men jag smakade av min saft hela tiden och stannade på drygt 1,5 kg socker.

Prova gärna för det blir ljuvligt gott!

Sen har jag hunnit turfa lite också, det där spelet jag skrev om i ett tidigare inlägg. Ett tag var jag faktiskt etta i Södermanland innan kära Telia meddelade att min surftid nu var förbrukad. Jag svor ve och förbannelse några dagar, men efter lite prat med döttrarna fick jag visst veta att det går att använda surfen på mobilen fast hastigheten blir lite lägre. Ack så sakta det går när jag är ute och turfar, men nu är jag tillbaka i matchen och uppe på tredjeplatsen igen.

När jag var ute och turfade fotade jag lite också. Här kommer några bilder från Nyköping, grävskopornas stad.

Arbetet i hamnen går bra och jag ser fram emot att ta en liten turfpaus i sommar i den nybyggda trappen precis i vattenkanten.

Vid västra viadukten kände jag knappt igen mej. Rivningen av det gamla kvarteret går snabbt och snart finns inget kvar.

På Östra Storgatan får man vingla fram med cykeln på en smal passage på ena sidan vägen. Här ska vägen göras om till ett gatstråk med promenadhastighet...vad nu det innebär.

Herregud! Jag tror stan har fått storhetsvansinne! Försommarkram till er!