tisdag 13 maj 2014
Igår var det tur jag inte fick någon tidning!!
Igår gick jag upp skapligt och efter att jag satt på kaffet gick jag ut för att hämta tidningen. Tomt var det i brevlådan, så det var bara att ringa SN för att få en med senare utkörning.
Efter frukost och tillpiffning bar det av till härliga Billbäcks Handelsträdgård i Svärtinge nära Finspång tillsammans med mamma, pappa och stordotter´n Hanna. Vi hade en bra dag där jag shoppade loss ordentligt! Vi åt också en god lunch med obligatoriskt vin till maten för damerna, pappa stackar´n fick köra han.
När jag kom hem hjälpte jag först Hanna att plantera tre Karen Blixen rosor hemma hos henne och till tack fick jag knycka några kvistar från deras äppleträd att pynta min entré med.
När jag kom hem satte jag igång med mina egna rabatter. Så roligt! Medan jag höll på för att göra fint började jag sakta men säkert reta upp mej mer och mer på att inget händer med grannens vattenläcka som inträffade för mer än en månad sen. Han mår dåligt i sin lägenhet och själv mår jag också dåligt av mina förstörda tapeter i köket och lite känner jag också av fukten som gör mej snorig varenda natt. Efter några timmar var jag så till den milda grad upprörd att jag kastade spaden och trädgårdshandskarna, gick in och googlade fram de nummer jag behövde. Jag ringde hit och jag ringde dit och skällde på en den ena och en den andra. Allt från försäkringsbolag till bostadsrättsförenings ordförande fick sej en rågad skopa ovett. Ja, jäklarnas! Det är riktigt härligt att vara heligt förbannad mellan varven!!! Det tar väldigt lång tid att reta upp Cecilia till den grad att hon reagerar, men när hon väl gör det finns det ingen pardon.
Och så imorse ringde jag grannen för att få numret på skadeanmälan. Vet ni vad han säger?Jo: "Det behövs nog inte! Jag vet inte vad som hänt?!Dom kommer imorgon och river mitt kök!" Hehe..om han bara visste!
Och nu en förklaring till inläggets rubrik! När allt äntligen lugnade ner sej och Cecilias kokande humör svalnat något kom jag på att jag hade en tidning väntande i brevlådan. Som vanligt läste jag efter en stund dagens horoskop. Står där något viktigt brukar jag kanske ta det lite, lite i beaktande under dagen. Så här stod det igår!
Du tappar nu lätt tålamodet när något går dej emot. Måste du tvunget visa ditt missnöje så gör det på ett diplomatiskt sätt.
Tack vare att tidningen var sen blev det ingen diplomati igår inte. Ren och skär ilska fungerar det med!!! :)
Kram på er!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag läser och ler, tänk att saker inte ska hända förrän man börjar röja...? Jag har en känsla av att hela samhället håller på att tappa greppet, på jobbet är det så "tight" att man vet inte vad man ska prioritera och då är det enklast att ta dem som skriker högst.
SvaraRaderaTack för din kommentar till min triss och mitt "utbrott" om anständighet i anhörigas stöd till sina föräldrar. Mina ord om att det inte finns några hem för gamla längre, grundar sig på att i mammas kommun står det ofta i tidningen om gamla som får avslag på ansökan om äldreboende, för annars kan de inte överklaga. Det finns nämligen inte platser tillräckligt. Däremot har jag väldigt goda erfarenheter av hemvården. När "vi" väl kom in i systemet så är det inga problem att få beviljat den hjälp som behövs hemma för min mor. Personalen är dessutom hur fin som helst! (Att det kan saknas bemanning ibland är naturligtvis ett problem för dem, men det har i alla fall aldrig gått ut över oss.)
Det som får mina känslor att rinna över ibland är att jag är den som får dra lasset - fast jag har 5 syskon. Bara för att de bor längre bort, så skaffar de sig ursäkter att inte hjälpa till. T ex att de jobbar (det gör jag med), de har inte råd (jag har kanske inte så långt att resa, men med fler resor har jag lagt ut säkert 10 gånger mer pengar om året på resor än var och en av dem...), de vill inte ringa för att mamma hör så dåligt i telefon (det gör hon i rummet också).
Jag har aldrig stått min mamma nära, men jag har liksom inget val, det går inte att inte hjälpa henne nu. Och det kan jag väl ta. Men hur resonerar mina syskon? Jo, jag tror jag vet, det går att hålla känslor borta på geografiskt avstånd. Hade de bott i närheten så hade de också hjälpt till - i alla fall några av dem.
Så vad vill jag med min långa svarskommentar. Förstås be om ursäkt om jag dragit alla äldreboenden över en kam. I ärlighetens namn har jag någon personlig erfarenhet av den formen av boende, inga gamla mostrar eller något sådant som jag har fått hälsa på.
Tack igen för din kommentar och må horoskopet gå din väg i fortsättningen. ;) Eller så får du göra som idag, läsa det i efterhand för säkerhets skull. :D
Jag tror att det är så i många familjer att ett av barnen tar det största ansvaret för sina åldrande föräldrar. Nu för tiden handlar det väl ofta om geografiska avstånd och mycket jobb, men jag tror att de barn som drar det största lasset också ofta är begåvade med ett stort hjärta, och att de dras med ett ovanligt stort samvete, som hindrar dom från att strunta i alltihop. Jag tycker bägge dessa egenskaper saknas mer och mer i vårt kalla samhälle och det är synd för ett stort hjärta och ett samvete som talar om för dej vad som är rätt eller fel är något man borde vara stolt över att äga.
SvaraRaderaDu gör ett bra jobb med din mamma och hon ska vara glad att hon har dej!! Ha det så gott! Stor kram till dej!