Tacksamhet

Den här veckan deltar jag i Eva Trillians utmaning, för den här veckan har jag ovanligt mycket att vara tacksam för.

någonstans att bli varm på, en del har ingen sån plats

brandkåren

hjälpsamma människor

assistansförsäkring

besök av en vän

långlunch med familjen

sol

riktig vinter

min cykel

"Britt-Marie var här"

kollegor som står ut med mej när jag är trött

att ha möjlighet att köpa ny bil när den gamla brakat ihop, många har inte det

många att tycka om

Det får bli min lista. Nu ska jag ladda för ett nattpass med patrullen. Kram och kärlek!

Magiskt

Det har varit en bra helg trots dåligt med sömn både före och efter nattjobbet......och det har jag tänkt ta igen om en stund. Men först tänkte jag lägga ut lite bilder till fotoutmaningen HELGBILDEN!

Vi har en plats som är magisk i vår stad, fallet vid Storhuskvarn. Folk vallfärdar dit, precis som dom vallfärdade hit efter bilbranden för att fota och för att titta.

Jag har cyklat förbi där många gånger de sista dagarna....jo, det finns en turfzon där! I morse när jag cyklade hem från jobbet var zonen redan min, men gryningsljuset var så fantastiskt att jag bara inte kunde låta bli en liten omväg för att se magin igen.

Och vad gjorde jag när jag vaknat efter några timmars sömn.....tog en tur till förstås och då var inte zonen min så jag kunde ta både den och fler bilder...... näcken vid fallet såg lite frusen ut och träden var om möjligt ännu vitare av frosten.!

Och nu mot kudden, kanske bli några sidor i boken "Britt-Marie var här" lästa.

Ha en fin vecka! Kram och kärlek!

Puh....

Jo, när jag kom hem i torsdags stod jag utan bil, men bil fick jag åka ändå. Vid tio kom nämligen patrullen och hämtade mej för en natts jobb. Vid halv åtta på morgonen var jag hemma igen, helt slut efter 26 vakna timmar.....och ändå hade jag svårt att sova. Vaknade redan vid halv elva och tog itu med bilproblemet. Jag ringde upp bärgaren, som nog var enda spekulanten på gamla Skodan och frågade om han fortfarande var intresserad. Han bad att få återkomma och vid tre ringde han upp och erbjöd mej 1000 kronor för bilen. Tack vare min fantastiska säljarförmåga (;)) fick jag upp summan till 1 500 och affären klubbades. Sen blev det tre timmars turf på cykel och efter ett värmande bastubad slocknade jag. Här en bild från Storhuskvarn, som jag turfade förbi.

Idag har hela dagen gått med tvättstuga och promenad på förmiddagen, och sen låååånglunch med hela familjen hos mamma och pappa...så trevligt. Det största samtalsämnet var nog bebis som vi alla längtar efter att få träffa, men jag berättade också för sällskapet att jag sålt skodan för 1 500 kronor. Svärsonen som själv åkt i bilen många gånger och vet om dess fel och brister säger: "Är du verkligen säker på att det är han som ska betala?"......där fick han till det. :)

Vid halv sex var jag hemma och nu skulle jag nog helst krypa under täcket, men en cykeltur till brandstationen och en natt med 20 mil på hala vägar med patrullen väntar.....vilken händelserik vecka det varit! Puh!

Ha en skön fortsättning på helgen! Kram och kärlek!

Träd

FOTOTRISS har denna vecka temat träd. Eftersom jag har dåligt med tid idag tog jag en titt i arkivet under tiden jag drack morgonkaffet. Jag valde tre rätt så nytagna bilder. De här björkarna fotades en tidig morgon.

Den här är från i tisdags när jag var på väg till Eskilstuna, träden var täckta av snö och det var fantastiskt vackert. Den bilden får jag väl kalla "favorit i repris" för den har redan blivit publicerad, och alldeles nyss dessutom.

Och den här är från igår där fallet vid Storhuskvarn klätt alla träd i en dräkt av frost. Området kring fallet är som ett sagolandskap.

Ha det fint alla! Och glöm inte långkalsongerna! Kram

Reservdelsbil?

Jo, efter att ha lämnat blod i tisdags morse (fotgraferingen blev inställd för kameran gått sönder) bar det sen av till Eskilstuna i gamla Skodan. Jag var bara tvungen att stanna till vid Oxbro och ta ett foto för det var så otroligt vackert!

Sen blev det några härliga dygn i Eskilstuna med ett par riktigt mysiga kvällar med grabben med stort G och en riktig långpromenad på egen hand. Och idag på morgonen var det så dags att bege sej hemåt igen....vad tid går fort ibland.... och gamla Skodan startade så fint så, fast batterilampan lyste som ett stoppljus på intrumentpanelen. Aja, tänkte jag, den slocknar nog när jag kört en bit och gav mej av. Det gick trögt att styra och det rasslade och skrapade både här och där så efter knappa kilometern svängde jag in på en mack för att sparka bort lite is från stänkskydden. Lite bättre blev det med rasslandet, men styrningen var fortfarande trög så det blev några rundor på macken innan jag bestämde mej för att ge upp och åka tillbaka till utgångspunkten. Dit kom jag inte för precis vid ett trafikljus på enfilig väg stannade gamla Skodan med en sista suck....jag har sällan känt mej så mycket i vägen som just då! Men strax dök de första två vänliga personerna upp och hjälpte mej att rulla bilen till en närliggande parkering...tack snälla för att ni vågade er ut i kylan!!

Väl på parkeringen tackade jag gudarna för min assistansförsäkring hos Falck och ringde upp. En bärgare kom till undsättning bara en knapp halvtimme efter att jag ringt och det är bra. Bärgaren kunde snabbt konstatera att multiremmen gått av och vad jag kunde förstå är den ett nödvändigt ont för att försörja bilen med ström. Han undrade också var jag ville ha bilen körd och jag hade verkligen inte en aning? Efter att ha förklarat att jag inte visste om det skulle bli skrot eller reperation bärgade han både mej och gamla Skodan till en verkstad.... med skrot. ;)

På vägen frågade också bärgaren om han skulle kunna få köpa gamla Skodan om jag nu bestämde mej för att skrota den. Han ville ha den som reservdelsbil till sin egen. Jag tyckte det var så otroligt att han ville köpa den så jag hasplade ur mej alla bilens fel och brister så han skulle få en chans att ångra sej. Jag berättade bland annat om bakluckan som går i baklås om man stänger den....."Ops, fick jag till svar....då har den nog gjort det nu!" Han hade nämligen stängt den för att bärga en bil med öppen baklucka gör man bara inte. Ännu ett möte med en trevlig människa och innan vi skildes lovade jag att höra av mej om jag har hjärta att döma älskade gamla Skodan till reservdelsbil.

Ja, så blev det då lite diskussioner på verkstan och det bestämdes att de skulle höra av sej om en kostnad och sen....kan ni tänka er....fick jag skjuts till bussen som jag visste när den gick tack vare grabben med stort G som satt på jobbet fem mil bort och gav mej moraliskt stöd och skickade busstidtabeller .....bara fem minuter behövde jag vänta på bussen.

Så när jag kom hem till stan igen fick jag hämtning av Hanna och eftersom vi var lika hungriga båda två blev det hamburgare till lunch! Och nu sitter jag här hemma och väntar på den vän jag egentligen skulle ha ätit lunch med......stackars henne om jag pratar lika mycket som jag skriver....! ;)

Måste nog säga att jag haft lite tur i oturen idag och igen vill jag tacka alla både kända och okända för all hjälp!! Kram!

Slut gnällt

Har inte fått något gjort idag känns det som....har inte ens tagit någon zon!! Nattens händelser tog nog mer på krafterna än jag trodde och varje gång jag passerar parkeringen med de utbrunna bilarna blir jag påmind om att världen inte alltid är så trygg som man tror. Kanske gör sömnbristen sitt till, har egentligen bara slumrat en halvtimme sedan branden väckte mej.

Tänkte lägga ut bilder på bilvraken, men istället bjuder jag på den här lilla "filmen".....spetsa öronen och lyssna ordentligt. Och det är inte David Bowie.....

.......det är en liten talgoxe med vårkänslor!! :) Och därmed slut på gnället....det hjälper ingen......och nu har jag i varje fall satt igång att packa lite. Imorgon ska jag bara lämna blod och fotografera mej för en ny id-bricka och sen bär det av till Eskilstuna och allra bästa grabben min.......återkommer på torsdag igen.

Var rädda om varandra......kram och kärlek!

Otäckt

I natt sov jag som vanligt med öppet fönster. Vid tre-tiden någon gång vaknade jag av en skarp lukt av metall och olja och ljudet av små explosioner. Jag for upp och trodde nog först att det var jag som glömt släcka ett ljus....gud förbjude! Från fönstret såg jag skenet av en brand och när jag klev ut på altanen upptäckte jag att två bilar stod i brand på parkeringen bara 50 meter från huset där jag bor!

Jag larmade.......det blev långa minuter att vänta innan brandkåren kom och påbörjade släckningen.

Branden var förmodligen anlagd och plötsligt känns världen mycket mindre trygg. Tänker på dem som ständigt lever i såna här miljöer, och tänker på dem som förlorade sina bilar i natt. :(

HELGBILDEN

Och det här står att läsa och se i vår lokaltidning SN idag.