onsdag 26 mars 2014

Onsdagsallvar

Riktigt dåligt väder idag, men det gör inte så mycket. Lite skönt har det varit att ta en liten paus från arbetet med uteplatsen och bara slappa före de två återstående nätterna innan långledigheten åter igen är här. Igår gick det dessutom riktigt fort framåt med gruskörningen och till söndagkväll räknar jag med att vara klar. :)

Jag tyckte verkligen jag varit jätteduktig igår och firade med att inhandla mej ett riktigt fint regnställ. När jag passerade bolaget köpte jag dessutom hem en dunk vin till långledigheten. Jag kände mej rik som kan kosta på mej så mycket och när jag passerade tiggaren som satt utanför bolaget stannade jag till för att ge henne en femtiolapp. Ett samtal inleddes och jag fick veta åtminstone litegrann om henne. Hon var ursprungligen från Moldavien och bodde nu tillsammans med sin man och deras tre barn i en husvagn. Hon hade varit två månader i Sverige tillsammans med sin familj för att tigga på gatorna.

Tiggarfrågan här i Sverige är besvärlig. Samtidigt som jag tycker att deras eget hemland borde ta hand om sina utsatta och fattiga medborgare vet jag att dom inte gör det. Jag tror också att ingen människa som inte måste eller ser det som den enda eller sista utvägen att tigga skulle göra det. Det måste vara hemskt förnedrande! En annan sak jag tänker på är att tiggeriet i Sverige ännu inte verkar vara organiserat och det är bra. Pengarna du eventuellt ger stannar hos människan som får dem!

När jag bodde i Dhaka, Bangladesh var det inte så. Jag lärde mej fort att inget ge på gatorna utan att istället sponsra projekt och ta ett fadderbarn som jag fortfarande har kvar. Hade jag gett pengar på gatorna hade jag aldrig kunnat röra mej så fritt som jag till slut gjorde på Dhakas gator. Det gav mej chansen att fotgrafera och lära känna en del av alla de människor som levde på gatan i Dhaka. Vi västerlänningar hörde också väldigt mycket skrönor om tiggeriet. Vi hörde bland annat om ett organiserat tiggeri där inkomsterna gick vidare uppåt i organisationen och en dag fick jag bevis för att det faktiskt var just så. På mina promenader runt i centrum mötte jag nästan dagligen en liten grabb som sålde klistermärken och tiggde i centrum. En väldigt kall period i Dhaka ordnade jag några tjockare tröjor som jag bar runt i min ryggsäck för att vid första bästa tillfälle ge till grabben. Några dagar gick innan jag mötte honom och kunde ge bort mina tröjor till honom. Han blev väldigt glad och glad i hågen med gott samvete gick jag hem till mej.

Dagen efter när jag begav mej till centrum blev jag fullkomligt överhopad av barn som tiggde. Och alla var de nästan nakna! Strax förstod jag att deras boss kommit på ett utmärkt sätt att tjäna en slant extra på att sälja kläder från västerlänningar som gett för att döva sitt dåliga samvete eller av ren välvilja. Min välvilja hade fått en konsekvens jag aldrig kunnat tänka mej, alla tiggarbarnen i centrum fick frysa än värre för min goda viljas skull. Jag var otroligt ledsen länge efter den händelsen!

Nu tror jag som sagt att våra tiggare i Sverige fortfarande är här på "egen hand" och så länge ingen bevisar motsatsen, eller deras egna länder utvecklar sitt socialförsäkringssystem kommer jag att fortsätta ge. Det kunde lika gärna ha varit du eller jag som satt där!

Här kommer några bilder på människor som lever och tigger på gatorna i Dhaka, Bangladesh huvudstad.


6 kommentarer:

  1. Tack för kommentaren i min blogg, blir alltid glad när nya kikar in :)
    Tiggeriet ser man en hel del av där jag bor (Hälsingland), det har verkligen blivit mer på senaste tiden. Dessvärre har jag hört och läst att det är organiserat tiggeri, vilket jag inte riktigt veta vad jag ville tro om. Men lite misstänkt ser det ju ut när man dessutom ser dem trycka på en smartphone...

    Ha en fin kväll!

    SvaraRadera
  2. Tack själv för kommentaren på mitt inlägg! :) Här har vår lokaltidning haft en artikelserie med efterföljande debatt om tiggeriet. I debatten var det fler som precis som du skrev om att tiggarna hade smartphones, dock kunde tidningen inte hitta en enda som sett det med egna ögon. Om detta får man tycka och tro precis vad man vill. Vad som skrämmer mej när jag står i valet att ge eller inte ge är inte om de har en smartphone eller inte. Det som skrämmer mej är att jag med min gåva kanske gör det möjligt för dem att stanna för att leva på små medel i kalla husvagnar och bilar månad efter månad istället för att återvända hem till nära och kära för att ställa krav på ett bättre liv i sitt eget land. Kunde jag skulle jag gärna hjälpa på ett annat bättre sätt, om det nu finns något?!

    Ha en fin kväll du med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu kanske jag gav intryck att jag inte tycker synd om dem, för de har ju säkerligen flytt från sitt hemland och inte har sig någon vidare situation här i Sverige.
      Skulle hellre ge det de behövde, mat eller kläder. Istället för pengar, som jag inte riktigt vet vem som tar hand om.

      Ha en fin helg!

      Radera
    2. Faktiskt märks det tydligt att du bryr dej! Och du som många andra skulle säkert gärna hjälpa till om det fanns något bra sätt att hjälpa på lång sikt och inte bara lösa matfrågan för dagen med en slant.

      Ha en riktigt trevlig helg du med!

      Radera
  3. Intressant att du skriver om tiggeri. Jag har nämligen själv skrivit ned ett inlägg om tiggeri fast inte vetat om jag ska publicera det eller inte. Får se om jag gör det någon gång. Att jag skrev ned mina tankar var för att det här ute på landet tillkommit tiggare vilket det aldrig förut gjort. De sitter utanför ICA-affären både här på landet och inne i stan. Jag har dock en helt annan syn gällande tiggeriet, skulle nog bli hatad av många och upplevas som känslokall. Men jag vägrar att ge pengar till någon som bara sitter där och inte gör något. Även fast att jag inte vet bakgrunden till det tragiska som gör att de sitter där. Men att bara sitta och inte göra nåt för att få pengar!!! Nej det finns alltid något man kan göra, stå vid en returpunkt och kasta sopor åt en t ex. Om de skulle upplevas som framfusiga skulle de ju kunna ha en skylt där det står att de hjälper en mot en slant. Anledningen är nog att jag är väldigt skeptisk till de som tigger på det sättet att bara sitta så där när det finns så mycket hjälp att få. Vad är det för människor, vart går egentligen pengarna etc.

    SvaraRadera
  4. Så som du skriver i slutet på ditt inlägg resonerar nog de flesta. Vilka är våra tiggare och var går pengarna jag eventuellt ger? I vårt land har vi till alldeles nyligen levt utan tiggare som i många andra länder är en realitet och självklart väcker det upp oss och gör oss uppmärksamma på ett problem vi tidigare inte behövt befatta oss med.
    Resten av ditt inlägg har jag dock svårt att hålla med om. I många länder arbetar ofta de svaga med saker ingen annan vill befatta sej med till nästan ingen lön alls. Det är ofta länder där socialförsäkringssystemen är dåligt utbyggda, länder där minoriteter, sjuka och utslagna får klara sej bäst dom vill. Skulle vi här i Sverige låta dessa redan utslagna "tiggare" arbeta för oss, för en lön som du som uppdragsgivare alldeles efter din goda vilja bestämmer skulle vi snart vara tillbaka där vi började, vi skulle igen börja göra skillnad på människor och dess värde. Och det vore förskräckligt!
    Hälsningar Cissi

    SvaraRadera