Arg och 100 kronor fattigare

Idag på morgonen gav jag mej av på en turfrunda och passerade då centrum. En av zonerna är belägen på Storgatan och där blev jag då förstås stående en stund medan jag tog zonen. Bredvid mej stod en av sta´ns tiggare på darrande ben stödd på en käpp. Ofta brukar jag ge en femtiolapp, men denna gång hade jag bara en hundring i plånboken och det tyckte jag kändes lite väl mycket.

Bäst vi stod där, tiggaren och jag, kom en yngre man förbi. När han passerade oss sa han till tiggaren något i stil med: "Lite medicin kan du få, så slipper du stå där och skaka. Det har jag nämligen." Och så låtsades han lägga något i tiggarens kopp, allt med ett nedvärderande hånflin i ansiktet. Jag blev så j---a förbannad och skämdes som en hund för min medmänniskas beteende att jag gav tiggaren hela min hundring.

Jag är ju nämligen alldeles övertygad om att ingen människa som inte behöver förnedrar sej genom att stå och tigga på en gata långt från nära och kära, hem och familj. Så mycket tror jag inte heller de tjänar när jag följer debatten om tiggarna i svensk media att de åker hit för att bli rika. Jag tror att de nätt och jämt får ihop till sin familjs försörjning under ytterligare ett halvår någonstans i ett av Europas fattiga länder. Om skakningarnas äkthet kan också diskuteras och egentligen tycker jag inte det hör till saken om det är äkta eller inte. Vore jag så fattig att jag var tvungen att tigga ihop till mat åt mej och min familj skulle jag nog också ta till ett och annat trick för att få en krona extra. Kanske skulle jag kunna be en medmänniska stå bredvid mej och förnedra mej så mycket som möjligt för att väcka medkänsla, det skulle nog i varje fall inte vara så svårt att få tag på en villig kandidat!!

Jag tycker det är så sorgligt att vi i vårt moderna, välutbildade och på många ställen rika samhälle inte kan få bukt med fattigdom och utanförskap.

Nu ska jag till sjön och svalka av mej innan jag kokar över!!

Var rädda om er i sommarvärmen! Kram!