Utslagen turfare med ny medalj!!

Igår däckade jag, väldigt trött och väldigt förkyld. Först sov jag hela förmiddagen, sen var jag uppe två timmar, sen sov jag middag och sen gick jag till affären och köpte godis till sjuka Cecilia. Sen låg jag i sängen, läste och käkade godis. Jag lyckades flytta mej till soffan vid sju-tiden och sen somnade jag framför TV:n någon gång vid åtta, halv tio vaknade jag till och kröp ner i sängen istället och sov till åtta idag...inte ens kaffe fick jag i mej igår. Men idag är förkylningen bättre och jag mycket piggare!! :))

Och sen till det här med cyklandet! Alla vet ju vid det här laget att jag turfar, cyklar runt för att ta zoner och samla poäng. Eftersom dagen i förrgår skulle bli en lång dag bestämde jag mej för att ta en medalj i spelet som heter 24. För att erövra den medaljen måste du ta en zon varje kalendertimme i 24 timmar. Första zonen tog jag timme sex, innan jag hämtade Elin och minibussen. Sen valde jag att gå hem efter att ha hämtat dagens chaufför i Isaksdal och på hemvägen kunde jag ta både timme 7-och 8:s zon.

På förmiddagen städade jag och tog zoner. Jag åkte ut runt heltimmes slaget och tog en zon före klockslaget och en efter vilket gjorde att jag sen fick ledigt i nästan två timmar innan nästa tur. Lite extra meter blev det eftersom jag nästan alltid var för tidigt ute och istället för att stå och vänta till klockan slog ny timme vid nästa zon cyklade jag vidare till nästa lite längre bort.

På eftermiddagen tvättade jag och gjorde iordning lokalen för möhippegängets ankomst, tagandet av zoner flöt på helt smärtfritt. Det var vid möhippegängets ankomst det krånglade till sej lite med medaljen. När älskade dotter`n och hennes gäng anlände till lokalen glömde jag medalj och allt och bara njöt av dotter`ns glädje. Efter att ha kramat tjejen några gånger lämnade jag gänget för vidare firande och gick hem för att fälla några fler glädjetårar och plötsligt slår det mej...medaljen. Jag kastade mej på cykeln och trampade som en galning till "svanskogen" bara 2 minuter bort. Där rök närmsta zonen som jag sparat för ett nödläge och det kan man ju i och för sej säga att det här var!! ;)

Så småningom fick jag besked om att minibussen anlänt till Bryngan och nu skulle lämnas tillbaka av mej. Jag mötte chauffören på parkeringen och gav mej av i bussen mot andra änden av stan och plötsligt hade jag nästan missat att ta zonen timme tio också. Efter en sekunds tänkande bestämde jag mej för att zonen "glödlampan" var ett bra alternativ och där sladdade jag in med minibussen på två hjul strax före klockslaget, puh. När jag äntligen fått i backen på det stora skrället till buss fortsatte färden mot biluthyrningsfirman. I lugn och ro tankade jag minibussen och bytte till min egen gamla bil i alldeles lagom storlek och nu var jag lat och tog två zoner med bil, fusk tycker jag!! Sen gick natten i lugnare tempo, lokalen blev städad och resten av zonerna, den sista fem över sex på morgonen, blev tagna och medaljen min.

Igår pratade jag med ungarna i telefonen och gnällde lite över min förkylning. När jag berättat för yngsta dotter´n vad jag haft för mej under sista dygnet sa hon helt sonika: "Jag tycker inte ett dugg synd om dej"! Och det kan hon nog göra rätt i. Mamma, och kanske jag med för den delen, börjar nog undra om Cecilia egentligen är riktigt klok!!

Jaja, det får väl vara hur som helst med det, idag är i varje fall Cecilia friskare i kroppen igen.....HEJ HOPP!