måndag 2 mars 2015

Trauma

Här kommer inlägg 2/100....det blev lite längre än vad jag tänkt mej.

I morse gick jag upp och klädde på mej ordentligt för att åka till kolonin ihop med pappa för att klippa träd. Mitt gamla enris och tallris och några pelargoner som inte överlevt vintern i förrådet packades iordning i en korg för att tas med och slängas på komposten. Och plötsligt piper det till i min telefon och där finns ett sms från Elin....."Niklas har krockat." Jag ringde genast upp min dotter som bara grät och grät och träden fick vänta......

Olyckan hade skett i Väster Haninge när Niklas var på väg till jobbet i Stockholm, drygt tio mil från Nyköping. Elin ringde Södersjukhuset dit Niklas förts med ambulans och fick veta att han låg med krage och väntade på röntgen......det var inte så svårt att bestämma sej för att åka dit och inte en tanke fanns på att Cecilia är lite för virrig för att köra i Stockholm och att gamla Skodan numer är en aning trött. Cecilias trädklipparlångkalsonger åkte av och så körde vi så kompostkorgen välte där bak. Elin läste GPS:n, Skodan puttrade på och Cecilia behöll lugnet till vi kunde parkera utanför SÖS där vi så småningom kunde träffa Niklas och höra hans historia.

I Väster Haninge någonstans hade en annan förare plötsligt kommit över på hans sida av vägen och en frontalkrock var oundviklig. Niklas bil snurrade runt och blev stående i diket med fronten åt fel håll. Bland de första till olycksplatsen var en privatklädd räddningsledare förmodligen på väg till jobbet. Han satte genast igång att leda arbetet och flera ambulanser och även en helikopter kom till platsen eftersom tre bilar tydligen var inblandade. Niklas fick hjälpas ur bilen genom att taket sågades bort medan en brandman höll hans huvud stadigt.

Efter vanlig röntgen och skiktröntgen kunde det konstateras att en blåslagen Niklas ändå var hel och utan benbrott och inre blödningar.......det tackar vi så oändligt mycket för......han kunde till och med skoja och kunde konstatera att det nog skulle bli lite kallt att åka cabbat i mars.......;)

Eftersom det var planerat att Niklas skulle få stanna kvar över natten bestämde jag mej för att ta en liten promenad och lämna de unga tu ensamma en stund. Det blev en tur längs Årstaviken och sex nya turfzoner fick jag med mej i bagaget.


När jag kom tillbaka till sjukhuset fick en av sjuksköterskorna på avdelningen veta att vi skulle åka från Nyköping nästa dag för att hämta hem Niklas. Snabbt hämtade hon en läkare som kunde skriva ut Niklas några timmar för tidigt, tydligen ska man egentligen stanna tolv timmar för observation. Men nu fick Elin sin Niklas med hem.....han har ju så att säga en sjuksköterska med i bagaget.

Inga träd blev klippta och föreläsningen jag skulle gått på ikväll missade jag, men det gör ingenting......Niklas mår efter omständigheterna skapligt bra och Elin är idel solsken igen!

Varenda minut här i livet är viktig att vårda ömt, på en enda sekund kan allt förändras......var rädda om er! Kram och kärlek!

20 kommentarer:

  1. S"väldigt, väldigt skönt att det gick bra! EN påminnelse om att det inte alltid är självklart att vardagen bara rullar på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. På ett viss är det bra att bli påmind ibland......men bara om det går bra som i det här fallet! Puh....helt enkelt......

      Radera
  2. Lyckligt slut på en dramatisk dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja.........att bara tänka tanken....tänk om det inte gått bra, skrämmer nästan livet ur en.
      Jag är så GLAD för det lyckliga slutet! :)

      Radera
  3. Shit! Läste om den olyckan på Aftonbladet, men inte anar man väl att ens bloggkompisarnas nära och kära var iblandande.
    Herregud så härligt att Niklas klarade sig. Helt underbart:-)))))))))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det stod i Aftonbladet om det! Och vi är alla glada för att Niklas klarade sej bra! Hur det gick för dom andra vet vi tyvärr inte, men vi hoppas att det gick bra för dom också!

      Radera
  4. Vad skönt, det kunde ju slutat värre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo absolut! Men med mormors död i bagaget verkar livet lite ovanligt tungt just nu............

      Radera
  5. Det var en otäck olycka - brukar passera Västerhaninge på nya motorväg 73 när jag åker till min dotter, men där finns ju ingen mötande trafik. Så bra att Niklas klarade sig undan från allvarliga skador.

    SvaraRadera
  6. Men fy va otäckt, förstår oron innan ni visste om hur det hade gått. Det är ju rena pärsen den väntan.
    Skönt att det gick så pass bra som det gick.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jj ,det var verkligen en riktig pärs innan vi fick veta att det var bra med honom!

      Radera
  7. Vilken mardröm! Det är nog det värsta man kan tänka sig att få beskedet att en anhörig råkat ut för något allvarligt. Hoppas det ändå gick så bra som du skriver i slutet av inlägget.

    SvaraRadera
  8. Jo, det var riktigt läskigt ett tag. Och vi är så glada att Niklas undkom med "bara" blåmärken och en ömmande kropp. :)

    SvaraRadera
  9. Oj! Trevligt att det gick såpass. Kul att han kunde skämta om caben...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, vi fick oss ett gott skratt mitt i allt........:)

      Radera
  10. Fy vad jobbigt och hemskt, men vilken tur att det ändå gick så pass bra! Det är tur att man inte vet vad som kommer att hända... Och visst gäller det att ta vara på livet. Just när man kör bil spelar det liksom ingen roll om man som jag alltid kör lugnt och försiktigt när det kommer andra som inte gör det...
    Skickar en stor varm kram till er alla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur andra kör kan man ju tyvärr inte påverka, så småningom kanske vi kommer att få veta vad den andra föraren sysslade med.....
      Tack för kramen!

      Radera
  11. Monica o Jacob5 mars 2015 kl. 05:16

    Härligt att det gick så bra som det
    gjorde, inte kul när olyckan är framme;-(
    Ha det bra/Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Näe, det är verkligen skrämmande hur fort det kan gå.........och vi är så glada att det gick bra! :)

      Radera