Vilken träningshelg

Helgen började med en tur i solskenet till Labroängar för att fota träd. Det blev verkligen en helt ljuvlig förmiddag.

När jag kom hem bar det av till Hanna, Elin kom också och det blev kaffe och semla....Såsmåningom dök min bror, rörmokaren upp för att kolla en läckande blandare hos Hanna....man kan nästan säga att det blev släktträff omkring blandaren: :) På eftermiddagen blev det en liten turfrunda och sen god mat och ett glas vin. Det var då under kvällen som jag så att säga "satte min sista potatis"...jag anmälde mej till Funny Boot Camp, en timmes utomhusträning med ledare under söndagen.

I morse gick jag då upp och laddade med en god frukost. Klockan två skulle Boot Campen börja och redan vid tolv gav jag mej iväg hemifrån för att ta några turfzoner på vägen, lunchen glömde jag alldeles bort. Det visade sej vara väldig halt och knögligt att cykla så istället för att cykla bestämde jag mej för att promenera ut på piren och ta de tre turfzonerna som finns där. Piren är 1,5 km lång och där blåste det smådjävlar. Den sista zonen på piren heter NewPier och ligger i vinkel mot den andra delen av piren. Där gungade det så jag nästan blev sjösjuk och stormen hade vräkt upp is så piren var täckt av glansis. Tack och lov fanns det ett staket att hålla sej i och zonen kunde bärgas utan att jag trillade i havet. Bilden på piren får bli mitt bidrag till Marits HELGBILD!

Sen var det då samling för Boot Camp, hade jag haft den minsta aning hade jag åtminstone tagit bilen istället och ätit lunch innan. Nu började träningen med lätt jogging och det klarade jag galant. Sen dök ett jätteberg av snö upp och de skulle vi över.....nej, nej inte en gång utan typ tio och det överlevde jag också. Sen blev det stopp vid ett lågt cementstaket där det i rasande fart skulle göras situps och armhävningar.....här var det nära att min varma sjal från Nepal som jag alltid har när jag cyklar höll på att kväva mej. Men sjalen hjälpligt nerknölad i en ficka bar det sen iväg upp på en ca 30 meter lång och en och en halv meter hög snövall där vi skulle gå längs hela vallen som apor....och inte sakta inte....nej tro inte det. Där föll sjalen ur fickan, men ledaren samlade ihop resterna...typ. Sen kom vi fram till en bana där vi skulle ta oss över den största av de största kabelvindorna och sen springa en bit innan vi igen skulle över vindan. Här blev Cecilia hängande på kanten, men efter att ha sprungit några varv tog jag en jäkla sats och upp kom jag.....ingen vacker syn kan jag tro....men upp kom jag i varje fall. Sen skulle det släpas bildäck, springas i djupsnö, bäras cementblock och plankas till armarna skakade......herregud......jag är glad att jag överlevde!

Nu ikväll har jag varit och simmat med Elin och hon var så himla glad att hon kunde simma ifrån mor sin......som bara längtade till bubbelpoolen.

Vilken träningshelg......får väl se om jag kommer att kunna röra mej imorgon! Kram och kärlek!