Trauma

Här kommer inlägg 2/100....det blev lite längre än vad jag tänkt mej.

I morse gick jag upp och klädde på mej ordentligt för att åka till kolonin ihop med pappa för att klippa träd. Mitt gamla enris och tallris och några pelargoner som inte överlevt vintern i förrådet packades iordning i en korg för att tas med och slängas på komposten. Och plötsligt piper det till i min telefon och där finns ett sms från Elin....."Niklas har krockat." Jag ringde genast upp min dotter som bara grät och grät och träden fick vänta......

Olyckan hade skett i Väster Haninge när Niklas var på väg till jobbet i Stockholm, drygt tio mil från Nyköping. Elin ringde Södersjukhuset dit Niklas förts med ambulans och fick veta att han låg med krage och väntade på röntgen......det var inte så svårt att bestämma sej för att åka dit och inte en tanke fanns på att Cecilia är lite för virrig för att köra i Stockholm och att gamla Skodan numer är en aning trött. Cecilias trädklipparlångkalsonger åkte av och så körde vi så kompostkorgen välte där bak. Elin läste GPS:n, Skodan puttrade på och Cecilia behöll lugnet till vi kunde parkera utanför SÖS där vi så småningom kunde träffa Niklas och höra hans historia.

I Väster Haninge någonstans hade en annan förare plötsligt kommit över på hans sida av vägen och en frontalkrock var oundviklig. Niklas bil snurrade runt och blev stående i diket med fronten åt fel håll. Bland de första till olycksplatsen var en privatklädd räddningsledare förmodligen på väg till jobbet. Han satte genast igång att leda arbetet och flera ambulanser och även en helikopter kom till platsen eftersom tre bilar tydligen var inblandade. Niklas fick hjälpas ur bilen genom att taket sågades bort medan en brandman höll hans huvud stadigt.

Efter vanlig röntgen och skiktröntgen kunde det konstateras att en blåslagen Niklas ändå var hel och utan benbrott och inre blödningar.......det tackar vi så oändligt mycket för......han kunde till och med skoja och kunde konstatera att det nog skulle bli lite kallt att åka cabbat i mars.......;)

Eftersom det var planerat att Niklas skulle få stanna kvar över natten bestämde jag mej för att ta en liten promenad och lämna de unga tu ensamma en stund. Det blev en tur längs Årstaviken och sex nya turfzoner fick jag med mej i bagaget.

När jag kom tillbaka till sjukhuset fick en av sjuksköterskorna på avdelningen veta att vi skulle åka från Nyköping nästa dag för att hämta hem Niklas. Snabbt hämtade hon en läkare som kunde skriva ut Niklas några timmar för tidigt, tydligen ska man egentligen stanna tolv timmar för observation. Men nu fick Elin sin Niklas med hem.....han har ju så att säga en sjuksköterska med i bagaget.

Inga träd blev klippta och föreläsningen jag skulle gått på ikväll missade jag, men det gör ingenting......Niklas mår efter omständigheterna skapligt bra och Elin är idel solsken igen!

Varenda minut här i livet är viktig att vårda ömt, på en enda sekund kan allt förändras......var rädda om er! Kram och kärlek!