På nya turfäventyr

Idag möttes Tina och jag klockan åtta, cyklarna packades på hennes bil och iväg mot Trosa och Vagnhärad for vi för att turfa. Vi började i Vagnhärad och jag fick det stora ansvaret att hitta kortaste cykelvägen mellan zonerna med hjälp av gps:n i telefonen. Det gick bra till en början, men rätt som det var hamnade vi en återvändsgränd...100 meter kvar till zonen, 100 meter med skog och ett jätteberg. Jag hann varken blinka eller fundera över om det fanns andra, lite bättre vägar till zonen innan Tina var halvvägs uppe på berget med cykel och allt! Det var bara att spotta i nävarna och ta samma väg för kan hon så kan jag......ni vet! Och halvvägs kom jag...... sen tog det stopp i en bergsskreva. Trodde att en tokskrattande Cecilia skulle fara ner för berget med cykel och allt, men Tina kom tack och lov och räddade mej! Två vilt skrattande kvinnor i sina bästa år är i varje fall starkare än en. :) Ja, hur som helst tog första rundan knappa timmen medan andra rundan för att Tina också skulle få alla zonerna tog en halvtimme, kanske beror det på att vi rundade berget denna gång. Vagnhärad check och efter lite kaffepaus i bilen körde vi vidare mot Trosa.

I Trosa som faktiskt är vackert även på vintern gick det som en dans att ta zoner. En riktigt god lunch intogs också innan vi lastade på cyklarna igen och for hemåt efter mer än fyra timmar på cyklarna.

När Tina släppt av mej och cykeln valde jag att bli kvar på stan för att invänta dagens yogapass, som till en början var lite besvärligt. Isglassar är inte särskilt lättböjliga! Men när jag väl fick upp värmen gick det som en dans och ett yogapass var nog precis vad jag behövde som avslutning på den här alldeles underbart roliga, men j.vl..t kalla dagen! :) Värmande kram i novemberkylan!